Sida 382
Parakronism ...
Paraguays mynning 2--6 km. Fartyg, som ej ligga mer än 2,3 m. djupt, kunna alltid gå upp dit. Regntiden i de tropiska delarna af flodområdet och snösmältningen i Anderna förorsaka en stigning af 4--5 m., så att med begagnande af denna kunna fartyg, som ligga ända till 5 m. djupt, gå upp till Rosario. I Febr. l. Mars har floden sitt högsta, i Aug.--Okt. sitt lägsta vattenstånd. -- 2. Provins i södra Brasilien, begränsad i s. af prov. Santa Catharina (gräns Rio Yguassu och dess venstra biflod Rio Negro), i ö. af Atlantiska hafvet, i n. skild från São Paulo genom Paraná-Panema och i v. genom Paraná från Mato Grosso och republiken Paraguay. Areal 221,320 qvkm. 189,668 innev. (1883). Provinsen hör till större delen till Paranás flodområde och bildar en af lägre bergskedjor genomdragen platå, som från 200 m. höjd i v. stiger till 1,000 m. i ö., der den genom Serra do Mar och Serra Cadias tvärt öfvergår i det smala kustbältet. Detta högland består nästan uteslutande af bördiga grässlätter, här och der afbrutna af skogstrakter. I skarp motsats till detta står kustbältet, som uppvisar den brasilianska urskogens hela prakt, och der tropiska växtalster odlas. Befolkningen sysselsätter sig med boskapsskötsel samt insamling af paraguayté jämte handel. Provinsen ligger dock mest i urtillstånd, ehuru den utan tvifvel är mäktig af en rik utveckling. Hufvudstad är Curitiba (omkr. 5,000 innev.), från hvilken en jernväg går till provinsens förnämsta hamnstad, Paranagua.
Paranagua [-gva], hamnstad i brasilianska prov. Paraná, 100 km. ö. s. ö. från hufvudstaden Curitiba, vid en vik af Atlantiska hafvet. Omkr. 5,000 innev. Liflig handel, i synnerhet med maté.
Paranahyba [-naiba]. 1. Flod i Brasilien, en af Paranás källfloder, i sitt öfre lopp kallad Rio de São Marcos, bildar gräns mellan prov. Minas Geraes och Goyaz och förenar sig nedanför Santa Anna do P. med Rio Grande till Paraná. Längd omkr. 750 km. -- 2. (Parnahyba) Flod i Brasilien, bildar under hela sitt lopp gräns mellan prov. Maranhão och Piauhy samt faller genom ett stort delta ut i Atlantiska hafvet. Längd omkr. 1,040 km. Floden är fullkomligt fri från vattenfall, och mindre fartyg kunna gå 670 km. uppför densamma. Dess största bifloder äro fr. v. Rio Balsas, fr. h. Gurgueio, Canindé, Poty och Longa. -- 3. (Parnahyba l. Pernahyba) São Luiz de P., hamnstad i brasil. prov. Piauhy, vid sistnämnda flods östligaste mynningsarm, 15 km. från kusten. Omkr. 8,000 innev. Handel med nötkreatur, hudar och bomull. Hamnen är tillgänglig endast för mindre fartyg.
Paraná-Panema, biflod till Paraná i södra Brasilien, bildar jämte sitt första större tillflöde från venster gräns mellan prov. São Paulo och Paraná. Längd omkr. 480 km.
Paranephritis. Se Njursjukdomar, sp. 1167.
Paranoia (Grek. af para, ifrån, och nus, förstånd), förryckthet (se d. o.).
Paranomi (Grek. paranomia), lagstridighet.
Paranthelier (af Grek. paranta, åt sidan, och helios, sol), meteor., ljusa, ofärgade fläckar, hvilka understundom visa sig på »parheliska cirkeln» (se Cirkel 2) på ett afstånd af 120° från solen. De tillhöra de s. k. halofenomenen (se d. o.), visa sig i cirrusmoln och uppkomma genom en dubbel reflexion af solljuset mot tvänne vertikala ytor på de iskristaller, af hvilka cirrusmolnet består. R. R.
Para-nötter. Se Bertholletia.
Parapet (Ital. parapetto, af parare, skydda, parera, och petto, bröst), bröstning, bröstvärn, t. ex. å en mur, en balkong, en bro, en kaj o. s. v.
Paraphimosis, med. Se Phimosis.
Paraplegi, -plexi (af Grek. para, bredvid, och plettein, slå), med. Se Nervsjukdomar.
Paraply (Fr. parapluie, af Ital. parare, afvärja, och Fr. pluie, regn), regnskärm.
Parasang (Grek. parasanges), fornpersisk mil, som motsvarade 30 grekiska stadier l. 4,5 km. Ordet har bibehållit sig i det nypersiska farsang (se Agatsch).
Parasceve (Lat., Grek. paraskeve, förberedelse, tillrustning), hos judarna dagen före sabbaten, fredag; långfredag.
Paraselener (af Grek. para, bredvid, och selene, måne), meteor., bimånar (se d. o.). -- Paraselenisk cirkel. Se Cirkel 2.
Parasit (Grek. parasitos, af para, vid, och sitos, mat, föda). 1. Hos forntidens greker ursprungligen benämning dels på vissa vid templen anställda tjenstemän, hvilka till ersättning för sin tjenst åtnjöto fritt kosthåll, dels äfven på de personer, hvilka såsom bisittare eller sällskap fingo deltaga i de offentliga måltider, som utgjorde ett hedersföreträde för statens högre ämbetsmän. Senare fick ordet en skymflig betydelse: person, hvilken objuden infann sig vid de rikes bord och för att få deltaga i måltiden tåligt höll till godo med det mest kränkande och hånfulla bemötande från värdens och hans inbjudna gästers sida. Parasitens karakterstyp var med förkärlek utbildad i den yngre attiska komedien och öfvergick derifrån i det romerska lustspelet. I de nyare språken har ordet upptagits i sin senare betydelse af »snyltgäst». -- 2. Bot., zool., hvarje växt eller djur, som hemtar sin näring af eller ur andra växter eller djur. Parasiterna kunna antingen lefva alldeles inuti den organism, som lemnar näring, t. ex. inelfsmaskar, många steklar, bakterier o. s. v., eller ock med sina näringssugande organ mer eller mindre intränga i den underhållgifvande organismens (»värdens») inre, men hafva sina öfriga delar utvecklade utanför parasitens »värd», t. ex. de snyltände växterna och vissa insektslarver. Jfr Epifyter och Saprofyter. 1. A. M. A. 2. O. T. S.
Parasitkräftor. Se Entomostraca.
Parasitsteklar. Se Entomospheces.
Parasitsvampar, bot., en gemensam benämning på flere olika slag af svampar, hvilka lefva parasitiskt, d. v. s. äro snyltväxter i eller på andra växter. Till dessa svampar föras i första rummet de s. k. Hypodermii, mångsporiga
Källa: Project Runeberg ·
