Passevolans

Passevolans (se Passe-volants) kallades i Sverige det förhållande inom armén att militärbefälet åtog sig att mot viss ersättning anskaffa och underhålla persedlarna, bekosta rekryteringen o. s. v. Äfven sjelfva ersättningssumman benämndes passevolans. Då värfvade trupper under 17:de årh. uppsattes och delvis utrustades af någon framstående krigare, som på vissa vilkor trädde i någon stats tjenst, var detta redan ett slags passevolans. Sedermera bibehölls passevolansen för rekryteringens bestridande vid de svenska värfvade trupperna. Beklädnadens anskaffning och underhåll öfvertogos småningom vid samma värfvade trupper äfven på passevolans af kompani-, sqvadrons- och batteri-cheferna. Till grund för passevolansen lades ett mellan kronan, d. v. s. det dåv. Krigskollegium, och kompanicheferna ingånget passevolanskontrakt, enligt hvilket de senare förbundo sig att mot viss ersättning underhålla ett visst antal persedlar af olika slag. Denna ersättning beräknades med stöd af den styrka, som under olika tider på året skulle vara i tjenst, de olika persedlarnas brukningstid och det pris, som de betingade vid tillverkning för kronans räkning. Kontraktet kunde uppsägas af hvilkendera kontrahenten som hälst. Äfven gevärspersedlarnas och kaserninventariernas underhåll samt sadelmunderingars och remtygspersedlars anskaffning och underhåll bestredos under form af passevolans, och vid de värfvade kavalleriregementena skedde remonteringen äfven på detta sätt. Passevolansen afskaffades under åren 1872--75, hvarefter anskaffning och underhåll m. m. ske omedelbart för kronans räkning. -- Underhållet vid indelta truppernas möten öfvertogs mot slutet af 18:de årh. af kronan på passevolans, den s. k. mötespassevolansen (se d. o.). C. O. N.