Pedagogi. Det grekiska ordet paidagogeion betecknade »pedagogens» boningsrum (se föreg. art.) samt till följd deraf äfven barn- eller lärorum. Hos romarna var paedagogium egentligen den del af en förnäm eller rik familjs hus, der de unga slafvar, som voro bestämda för högre förrättningar, vistades och utbildades under pedagogens ledning; men ordet användes äfven i kollektiv mening om dessa slafvar sjelfva. I anslutning till denna senare betydelse nyttjades ordet under medeltiden på samma sätt om samtliga de pager, som uppfostrades och tjenstgjorde i förnäma hus, medan de särskilda pagerna kallades paedagogiani, hvaraf ordet page utan tvifvel har sin härledning. Under den nyare tiden har benämningen pädagogium i Tyskland användts dels (synonymt med gymnasium, lyceum och collegium) om högre läroanstalter, som förberedde lärjungar för universitetet, dels om sådana lärdomsskolor, hvilka i likhet med ett progymnasium saknade de högsta klasserna (gymnasial-klasserna). Men i båda fallen har benämningen -- i anslutning till den betydelse, som hos romarna och under medeltiden fästes vid ordet -- företrädesvis användts om s. k. internat (se d. o.).
I Sverige har benämningen pedagogi brukats endast om lägre skolor, hörande dels till den sekundära, dels till den primära undervisningen. Dessa hafva -- åtminstone under den senare tiden -- alltid varit externat (se d. o.). I de äldre skolordningarna (af 1571, 1611, 1649 och 1724) förekommer ej benämningen, men i 1807 års skolordning omtalas kortligen »pedagogier och mindre barnskolor i städerna och på landet». Otvifvelaktigt är likväl, att benämningen pedagogi användts långt förut, måhända redan på 1500-talet. I de nyare skolordningarna (af 1820, 1856, 1859 och 1878) äro pedagogierna ej omnämnda. Bland de skolor, som varit kallade pedagogier, hafva några upphöjts till elementarläroverk (numera »allmänna läroverk») och andra, hvilka nu bruka kallas »egentliga pedagogier», vunnit den grad af utveckling, att äfven de tillhöra den sekundära undervisningen och kunna anses såsom ett slags lägre elementareller allmänna läroverk, hvaremot de öfriga, hvilkas antal varit åtminstone 14 (deraf 5 i städer), tillhöra den primära undervisningen. Dessa senare hafva i allmänhet, der de ej upphört, så fullkomligt uppgått i de särskilda kommunernas folkskoleväsende, att t. o. m. namnet pedagogi numera endast på ett eller par ställen torde användas om dessa skolor.
Förhållandena vid de egentliga pedagogierna äro hufvudsakligen bestämda genom k. bref af d. 22 Nov. 1861. I vissa hänseenden, t. ex. med afseende på läseårets längd och dess fördelning i terminer, gälla samma föreskrifter som vid de allmänna läroverken, i andra hänseenden deremot icke. Någon allmänt gällande plan för undervisningen finnes icke, utan denna bestämmes för hvarje särskild pedagogi efter bepröfvande af stiftets biskop. I allmänhet förete likväl undervisningsplanerna en viss likhet med den, som gäller för klasserna 1--3 vid de allmänna läroverken; dock förekommer äfven latin på sina ställen. De egentliga pedagogierna delas i tvåklassiga och enklassiga. Af hvartdera slaget finnas f. n. 9. Med angifvande af deras lärjungeantal vårterminen 1888 erhåller man följande förteckning. Tvåklassiga: Hjo (9 lärj:r), Södertelge (56), Köping (33), Nora (20), Hedemora (15), Grenna (9), Kungelf (18), Kungsbacka (15) och Borgholm (19). Enklassiga: Öregrund (9), Ulricehamn (6), Mariefred (10), Lindesberg (21), Säter (20), Simrishamn (33), Falkenberg (14), Laholm (26) och Mönsterås (10). Enligt den för dessa läroverk gällande stat finnas vid hvarje tvåklassig pedagogi 1 rektor, 1 kollega, 1 musik- och 1 gymnastik-lärare. Dessutom hafva för pedagogierna i Södertelge och Köping genom särskilda k. bref medel anvisats tills vidare för aflöning af en teckningslärare. Vid hvarje enklassig pedagogi finnes enligt stat endast 1 lärare (»pedagog»). -- I de bland »Bidrag till Sveriges officiela statistik» af Ecklesiastik-departementet utgifna berättelserna »om statens allmänna läroverk för gossar» redogöres äfven för de egentliga pedagogierna. S. N.