Pederasti

Pederasti (Grek. paiderastia, »gossekärlek») kallas det under forntiden såväl i Orienten som i den grekisk-romerska verlden allmänt spridda bruket att mellan vuxna män å ena sidan och gossar eller ynglingar å den andra rådde ett intimt kärleksförhållande, hvilket ofta öfvergick till naturvidrig otukt. Det kan icke med säkerhet afgöras huruvida grekerna lärt denna last från österlandet eller sjelfständigt utbildat den. Säkert är, att intet spår deraf förekommer i de homeriska sångerna, men redan vid början af den historiska tiden synes dess spridning hafva varit allmän. Af grekerna fördes den till Rom, der den, i synnerhet under kejsaretiden, grep vidt omkring sig. Pederastien uppträdde för öfrigt i många skiftningar, från en idealt svärmisk hängifvenhet, hvilken berömde sig af att endast »älska själen», till den krassaste sinliga lusta. Renast var den måhända, åtminstone i äldre tider, hos den doriska stammen, der den på sina ställen t. o. m. stod under lagarnas hägn. I Sparta var det en hederssak för hvarje oförvitlig yngling att tillvinna sig någon mans kärlek, likasom det ansågs tillkomma en man att åt sig utse någon älskling bland de unge. I det förtroliga umgänget mellan olika åldrar såg man för de unge det bästa uppfostringsmedel och för de äldre den kraftigaste sporre till dygd och goda seder, emedan de endast på sådant sätt kunde tillvinna sig sina älsklingars verkliga högaktning. På Kreta var förhållandet mellan älskaren och den älskade ännu mera romantiskt. Det inleddes genom gossens låtsade bortröfvande af älskaren, hvarefter båda, skilda från allt annat umgänge, med hvarandra tillbragte ett slags smekmånad, vanligen under samfällda jagter bland bergen. Efter återkomsten stod det gossen fritt att afgöra om han önskade fortsätta förhållandet eller, i händelse han blifvit på något sätt förfördelad af älskaren, att deröfver anföra klagomål. Hvarken i Sparta eller på Kreta höll sig dock detta abnorma kärleksförhållande på längden fritt från grof osedlighet. I ännu högre grad gäller detta om de till hela sin anläggning rått sinlige elierna och beotierna, hos hvilka likaledes pederastien åtnjöt ett visst offentligt erkännande. Till dennas allmänna spridning hos grekerna medverkade säkerligen i hög grad de utan beklädnad företagna kroppsöfningarna, hvarför äfven gymnasier och palestror af de gamle författarna betecknas såsom dess egentliga härd. Den hade för öfrigt, äfven der den icke var af lagstiftningen eller allmänna meningen direkt omhuldad, så inträngt i sederna och åskådningssättet, att den åtminstone inom vissa gränser icke var föremål för något skarpare klander. Till och med nationens ädlaste och mest klarseende män, en Solon, en Platon, en Xenofon, hafva vid behandlingen af detta ämne icke deröfver uttalat något ovilkorligt ogillande. Endast de, hvilka yrkesmässigt och mot betalning prisgåfvo sig åt detta slags otukt, brännmärktes såsom ärelösa. I de nyare kulturstaterna är utöfvandet af denna last hemfallet under strafflagen. A.. M. A.