Prepalataler (af Lat prae, framför, och palatum, gom), fonet., kallas de konsonanter, som bildas mellan främre delen af gomtaket, eller hårda gommen, och främre delen af tungans öfre yta (utom spetsen). Till denna grupp hör i svenskan blott j, i andra språk k och g-ljud före främre (palatala) vokaler, t. ex. Fr. qui, querir, guise, T. ich-ljud, skånskt kvingja, o. s. v. Prepalatalerna sammanfattas af många med dentipalatalerna under benämningen palataler (se d. o. samt Kontaktsläge). Vokaler bildade på prepalatalläget kallas antingen »främre» eller »palatala», t. ex. i, e. Lll.
Nordisk familjebok · första upplagan
Prepalataler
Ämne: Fonetik och språkljud · Språk, skrift och grammatik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 176 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗