Prestlön

Prestlön är den ersättning, som svenska kyrkans presterskap erhåller för sitt arbete. Vanligen nyttjas emellertid ordet i inskränkt mening, nämligen om endast det egentliga församlingspresterskapets aflöning, så att med uttrycket ej afses biskoparnas löneförmåner (om dessa se Biskop och Biskopslöneregleringsfonden). -- Församlingspresterskapets aflöningsförmåner voro redan under medeltiden bestämda i de minsta detaljer; men i sammanhang med reformationens genomförande sökte man undandraga sig skyldigheten med afseende på afgifterna till presterskapet, hvilkas fullgörande delvis var en hård beskattning. Redan Gustaf Vasa såg sig nödsakad att erinra undersåtarna om presträttigheternas fortsatta utgörande jämlikt kyrkobalk och hvarje orts sedvänja, och sådana förmaningar måste sedermera under en lång tidsföljd gång på gång förnyas. 1617 verkställdes en förändring i sättet för presterskapets aflönande, hvilken 1681 lagfästes för det gamla Sverige och ännu ligger till grund för regleringen af presterskapets löner. Redan förut, 1648, hade en förordning i ämnet utfärdats för Gotland, och sådana kommo sedermera till stånd äfven för Bohus län (1722), Skåne (1723) och Bleking (1747). Presterna aflönades medelst boställen (prestbol), andel i tionden (tertialtionde), tillagorna l. jura stolae (»prestskrudsrättigheter», d. v. s. afgifter för de tillfälliga ämbetsförrättningar presten utfor iklädd skruden, stola), de s. k. presternas vederlag (se Kronotionde) samt frivilliga gåfvor, s. k. offer. Tertialtionden och jura stolae innefattades vanligen under benämningen presträttigheter. Till jura stolae räknades likstol (se d. o.), påskpenningar (se d. o.), afgifter vid lysning, vigsel, barndop och kyrkogång, sockenbudsafgift (sådan förekom dock ej i Skåne) samt matskott (se d. o.). Mängden af stadganden rörande sättet för presträttigheternas utgörande ökades år för år, och tvister emellan de presterlige löntagarna och löngifvarna hörde snart sagdt till ordningen för dagen. Slutligen hemställde riksdagen 1857, att åtgärder måtte vidtagas för ordnandet af presterskapets inkomster på ett mera tidsenligt sätt. Med anledning deraf utfärdades d. 11 Juli 1862 en k. förordning (något ändrad genom k. kung. d. 11 Sept. 1863), som ligger till grund för det nuvarande ordnandet af prestlönen. (För ordnandet af prestlönerna i Stockholm ligger dock k. förordn. af d. 1 Nov. 1872 till grund.) Det ordinarie presterskapet fick behålla sina bostadsboställen; tionden, tillagor (jura stolae) m. fl. extraordinarie inkomster deremot utbyttes mot bestämda belopp under en tid af femtio år. (Beloppen bestämdes vanligen i penningar och spanmål, men äfven i smör och andra bland de vid 1855 års ränteförenkling bibehållna räntepersedlarna att lösas efter 10-årigt medelmarkegångspris.) All betalning till presterskapet för särskilda förrättningar upphörde. Hvad som åtginge för aflöning till det e. o. presterskapet (vice pastorer och adjunkter), som, förutom fri bostad och föda eller ersättning derför, skulle åtnjuta ett visst minimum af kontant lön, inräknades under det aflöningsbelopp, som fastställdes för det ordinarie presterskapet, hvilket senare det således fortfarande åligger att aflöna det förra. Löneregleringen hade till mål icke allenast att fixera aflöningen inom pastoratet, utan äfven att i någon mån bereda de klenast aflönade prestsysslorna någon hjelp från andras öfverflöd. Härvid gicks dock, såsom naturligt, till väga med mycken varsamhet. Vid regleringen (de s. k. prestkonventionerna), hvartill förslag uppgjordes af länsvis förordnade nämnder, fingo icke de direkta afgifter, som en församlings medlemmar utgjorde till sitt presterskap (således ersättningen för tionden, jura stolae o. s. v.) användas till aflönande af annan församlings prest, icke häller sådana inkomster, hvilka tillkommo en församlings presterskap »antingen till följd af bidrag utaf församlingen gemensamt, såsom då till löneförbättring för presterskapet hemman och lägenheter blifvit inköpta och andra fördelar anskaffade, eller ock från enskilda personers för samma ändamål gjorda anslag och donationer». De inkomster åter, som grundade sig på somliga församlingar tilldelade statsanslag vare sig i kontanta penningar eller kronotionde och hemmansräntor eller ock härflöte från af kronan upplåtna stom-, annex- och mensalhemman och dylika lägenheter, fingo från en till annan församling öfverflyttas eller ock, der de ej voro presterskapet för all framtid tillförsäkrade, alldeles indragas. Af sådana från en presterlig befattning skilda, men ej till annan öfverflyttade eller till kronan indragna inkomster, äfvensom af den inkomst från ecklesiastika boställens skogar, hvilken ej tillfaller boställsinnehafvåren, bildades genom k. br. d. 14 Febr. 1868 samt Kammarkollegiets och Statskontorets cirk. d. 10 Mars s. å. presterskapets löneregleringsfond, hvilken reserveras för det ändamål namnet angifver. Vid 1887 års riksbokslut uppgick dess behållning till 1,310,676 kr. 85 öre. Kbg.