Kronotionde

Kronotionde, kamer., benämnes, till skilnad från prest- eller tertialtionde och kyrkotionde, den tionde, som genom Vesterås recess 1527 indragits till statsverket och sedermera genom skattläggning af nya eller ur ödesmål upptagna hemman ökats. I de gamla svenska landskapen var tionden från början så fördelad, att socknens presterskap fick 1/3 och återstoden tillföll dels sockenkyrkan och de fattige, dels biskopen. Det var sistnämnda 2/3, hvilka genom Vesterås recess indrogos och erhöllo benämningen "kronotionde". I de nya svenska landskapen deremot var tionden från början lika fördelad mellan socknens presterskap, sockenkyrkan och biskopen. Genom Köpenhamns ordinantia 1536 indrogs biskopens andel, och kronotionden i Skåne, Halland, Bleking och Bohus län utgör alltså endast 1/3 af hela den tionde, som blifvit dessa trakter pålagd. Äfven i Jämtland och Herjedalen har tionden från början varit tredelad, men efter dessa landskaps införlifvande med Sverige delats lika mellan kronan och presterskapet, utom i 3 socknar, der den gamla fördelningen bibehållits. På Gotland har tionden af gammalt delats lika mellan presterskapet och kyrkorna. Den senare delen indrogs och blef kronotionde, men är till större delen använd till prestlöner. Sedan kronotionden sålunda på det högre presterskapets och kyrkornas bekostnad tillkommit, nyttjades denna nya statsinkomst till att "nödtorfteligen" försörja kyrkor, skolor och hospital, hvarefter med återstoden "rikets börda och last skulle understödjas". Bland utgifterna har en del haft benämningen "afkortningar". De äro följande: vin- och byggnadssäd, årliga spanmålsanslag till kyrkorna för inköp af kominunionvin samt till underhåll af inventarier och byggnader, domkyrkotunna (se Domkyrka, sp. 1356), prostetunna (se Kontraktsprost), ständigt vederlag af privilegiinatur, till presterskapet i ersättning för minskade inkomster genom Gustaf I:s reduktion, gästnings- eller behaglig tids vederlag, anvisadt tillsvidare åt presten såsom lönefyllnad, barnhustunna (se d. o.) och bibeltryckstunna (se d. o.), hvilken senare utgår af kyrkotionden, der sådan finnes. Vid den utredning om grundskatterna, som på 1860-talet egde rum, befanns endast 1/5 af kronotionden åt statsverket behållen, men 4/5 anordnade för de allmänna ändamål, för hvilka tionden ursprungligen varit afsedd. Jämförd med kronans andra grundränta ("räntan"), har kronotionden det företrädet att vara bättre afpassad efter jordens verkliga godhet och afkastning samt att vara lagd på såväl skattesom frälsejord. Se Grundskatt, Kyrkotionde, Tionde. Kbg.