Sida 70
Kronometer ...
Kronoskog, en i kronans ego varande skog, vare sig den är en possession för sig sjelf eller förenad med annan, kronan tillhörig jord. Den är ställd under domänstyrelseris tillsyn och skall förvaltas efter de af detta ämbetsverk fastställda hushållningsplaner (k. förordn. d. 29 Juni 1866 §§ 1, 7, 15, 19, 22, 30). Med afseende på sin ursprungliga bestämmelse äro kronoskogarna af olika slag och reglerna för deras förvaltning till följd deraf olika. De utgöras af kronoparker (se d. o.), flygsandsplanteringar (se Flygsand), skogar å utarrenderade hemman, hvartill nu höra de flesta boställsskogar, bibehållna boställens (ecklesiastikboställens) skogar, skogar å hemman anslagna till allmänna inrättningar, skogar utbrutna till stockfångst åt sågverksegare, bergverksskogar (grufveskogar, bergslagsallmänningar), skogar å kronohemman och nybyggen samt slutligen kronomarker, som efter slutad afvittring anses blifva hennes tillhörighet. -- Arealen af samtliga kronoskogarna utgjorde 1882 5,748,000 har och den afkastning de lemnade i virke 944,847 kbm. I penningar är deras afkastning i sista riksstaten anslagen till 1,400,000 kr., hvarifrån dock böra afdragas 694,000 kr. för kostnader. -- Om Danmarks kronoskogar se Domän, sp. 1365. -- I Norge äro kronoskogarna af mindre betydelse, i det att de enligt sista uppgifterna tillsammans med kronans jordbruksfastigheter afkastade endast 311,441 kr. -- I Finland utgjorde vid 1882 års utgång arealen af kronans skogsmarker, skogarna å kronohemmanen deri ej inberäknade, 14,726,088 har, hvaraf 920,051 har förklarade för kronoparker. Inkomsterna från kronoskogarna uppgingo för 1882 till 1,382,000 mark, utgifterna för desamma till 569,000 mark. Th. R. A. Nnm.
Kronostikon. Se Kronogram.
Kronosäteri,, n kronan tillhörig egendom af säterinatur, som i anseende till det sätt, hvarpå den kommit i kronans ego, skiljer sig från kungs- och kungsladugårdarna. Då dessa varit urgammal kronoegendom, äro kronosäterierna deremot frälsesäterier, som på särskildt sätt, såsom genom reduktioner, konfiskationer, danaarf o. d., tillfallit kronan. Största delen är anslagen till boställen, en mindre del användes till statens andra behof, och en del innehafves af enskilda. Deras mantal uppgår till 352,72, utaf hvilka 250,55 äro anslagna till boställen och 86,92 innehafvas af enskilda. Äro de upplåtna till enskilda, äro de gemenligen berustade, eller erlägges ränta; och säterifriheten gäller sålunda blott de besvär, från hvilka dessa säterier, likasom frälsesäterier, äro fritagna. Th. R.
Kronotionde, kamer., benämnes, till skilnad från prest- eller tertialtionde och kyrkotionde, den tionde, som genom Vesterås recess 1527 indragits till statsverket och sedermera genom skattläggning af nya eller ur ödesmål upptagna hemman ökats. I de gamla svenska landskapen var tionden från början så fördelad, att socknens presterskap fick 1/3 och återstoden tillföll dels sockenkyrkan och de fattige, dels biskopen. Det var sistnämnda 2/3, hvilka genom Vesterås recess indrogos och erhöllo benämningen "kronotionde". I de nya svenska landskapen deremot var tionden från början lika fördelad mellan socknens presterskap, sockenkyrkan och biskopen. Genom Köpenhamns ordinantia 1536 indrogs biskopens andel, och kronotionden i Skåne, Halland, Bleking och Bohus län utgör alltså endast 1/3 af hela den tionde, som blifvit dessa trakter pålagd. Äfven i Jämtland och Herjedalen har tionden från början varit tredelad, men efter dessa landskaps införlifvande med Sverige delats lika mellan kronan och presterskapet, utom i 3 socknar, der den gamla fördelningen bibehållits. På Gotland har tionden af gammalt delats lika mellan presterskapet och kyrkorna. Den senare delen indrogs och blef kronotionde, men är till större delen använd till prestlöner. Sedan kronotionden sålunda på det högre presterskapets och kyrkornas bekostnad tillkommit, nyttjades denna nya statsinkomst till att "nödtorfteligen" försörja kyrkor, skolor och hospital, hvarefter med återstoden "rikets börda och last skulle understödjas". Bland utgifterna har en del haft benämningen "afkortningar". De äro följande: vin- och byggnadssäd, årliga spanmålsanslag till kyrkorna för inköp af kominunionvin samt till underhåll af inventarier och byggnader, domkyrkotunna (se Domkyrka, sp. 1356), prostetunna (se Kontraktsprost), ständigt vederlag af privilegiinatur, till presterskapet i ersättning för minskade inkomster genom Gustaf I:s reduktion, gästnings- eller behaglig tids vederlag, anvisadt tillsvidare åt presten såsom lönefyllnad, barnhustunna (se d. o.) och bibeltryckstunna (se d. o.), hvilken senare utgår af kyrkotionden, der sådan finnes. Vid den utredning om grundskatterna, som på 1860-talet egde rum, befanns endast 1/5 af kronotionden åt statsverket behållen, men 4/5 anordnade för de allmänna ändamål, för hvilka tionden ursprungligen varit afsedd. Jämförd med kronans andra grundränta ("räntan"), har kronotionden det företrädet att vara bättre afpassad efter jordens verkliga godhet och afkastning samt att vara lagd på såväl skattesom frälsejord. Se Grundskatt, Kyrkotionde, Tionde. Kbg.
Kronoutskylder, benämning på skatter och afgifter, som utgå till kronan, i motsats till dem, som utgöras till kommuner, afgifter till presterskapet m. m. Benämningen kronoutskylder, hvars begrepp ej torde vara genom lag, utan endast genom språkbruket bestämdt, omfattar icke alla till kronan utgående skatter, utan afser endast de skatter till kronan, hvilka upptagas i den s. k. allmänna kronouppbörden och derför uppföras på debetsedlarna. Th. R.
Kronovärdi, krönovärde, kamer., det penningevärde å de gamla persedelräntorna, som på 1600-talet blef bestämdt och återfinnes i såväl jordeböcker som skatteläggningsmetoder samt derför ännu begagnas, då vid nya skatteläggningar dessa gamla persedelräntor skola uträknas. Det har sitt ursprung i 1621 års riksdagsbeslut, hvarest i § 4 af "Biafskedet", sedan de persedelräntor, med hvilka landtågsgärden skulle erläggas, blifvit uppräknade, tillägges:
Källa: Project Runeberg ·
