Publikan

Publikan (Lat. publicanus) kallades hos forntidens romare en förpaktare af statens inkomster eller en entreprenör af offentliga arbeten. Romarna hade nämligen för sed att till den högstbjudande öfverlåta uppbörden af statsinkomsterna, äfvensom utförandet af arbeten för statens räkning. Till följd deraf egnade sig många inom samhället åt entreprenörsverksamhet, och stora bolag af publicani bildades. Det var i synnerhet riddareståndets medlemmar, som drefvo dylika affärer. För provinserna blefvo publikanerna ett plågoris. De utsögo nämligen innevånarna så mycket hänsynslösare, som ståthållarna af fruktan för de mäktiga bolagens inflytande i Rom, särskildt vid valen, icke blott sågo genom fingrarna med deras rofferier, utan ock, långt ifrån att skydda provinsbefolkningens intressen, gåfvo sitt stöd åt de romerske affärsmännen. Publikanerna blefvo derför allmänt hatade, och sjelfva namnet blef en beteckning för sådana, som visade en orättfärdig vinningslystnad, så att Livius kunde med fog yttra (45: 17), att der en publikan finnes, der är den offentliga rätten maktlös och bundsförvandternas frihet tillintetgjord. -- Med de i Nya test. omtalade publikanerna menas sannolikt antingen underordnade tjenstemän åt bolagen eller (stundom infödda) förpaktare af inkomster, som icke inflöto till romerska staten, utan till något samhälle eller någon kommun i en provins. R. Tdh.