Qvickrot

Qvickrot, Triticum repens L., bot., farmak., tillhör den afdelning af grässlägtet Triticum (nat. fam. Gramineae Juss., kl. Triandria L.), som af Gaertner benämndes Agropyrum, och som omfattar vildt växande arter med mera glesblomniiga, sammantryckta ax och nästan lansettlika, plattade skärmfjäll. Den i jorden vidt omkring krypande långa rotstocken har hvit färg och kallas derför äfven hvitrot. Denna rotstock har en ovanligt seg lifskraft och kan föröka sig hastigt äfven genom helt små bitar, hvilket väl varit orsak till benämningen »qvickrot», ett namn, som i olika provinser är ändradt till »qvicko», »qveka», »qveke» och »qvekar» m. fl. Qvickroten är ett i högsta grad besvärligt ogräs, som förekommer allmänt i åkrar, trädgårdsland, vid sjöstränder och för öfrigt på de flesta lokaler, der jordmånen ej är alltför hård, torr och mager. Strået är styft, vanligen upprätt, af omkr. 1 m. i längd, med platta, tämligen breda och fasta blad samt något utspärrade småax. I rotstocken, som förr var officinell under namnet gramen eller radix graminis, finnas sockerarter, som föranledde, att man af densamma beredde ett sötsmakande, mera tunnflytande extrakt, mellago graminis, hvilket hade användning i bröstsafter. Rotstocken har begagnats såsom ett »blodrenande» medel i form af dekokt mot hvarjehanda sjukdomar, i hvilka det var af vigt att framkalla ökad urinafgång. O. T. S.