Rättssubjekt

Rättssubjekt, filos., jur., den, som eger eller kan ega rättigheter. Enligt romersk rätt var denna egenskap väsentligen fäst vid en viss ställning i samhället, ursprungligen, åtminstone i det hela, vid egenskapen att vara pater familias (se d. o.) och framgent åtminstone vid status libertatis. Slafvar voro för det romerska åskådningssättet väsentligen rättslösa, om än en alltför grym behandling af dem sedermera förbjöds. I viss mening kan detsamma, hvad angår den romerska rättens äldre skeden, sägas äfven om den, som stod under en annans patria potestas. Detta förhållande modifierades dock sedermera mycket väsentligt (se Patria potestas). -- För den moderna, af kristendomen påverkade åskådningen är egenskapen att vara rättssubjekt väsentlig för hvarje menniska, äfven den ofödda, ehuru hon först då, när hon blifvit aktuel person (myndig), blir ett aktuelt rättssubjekt, som sjelf bevakar och utöfvar sina rättigheter. De omyndiges rätt utöfvas genom inför lag ansvarig förmyndare. Hvarje (juridiskt oförvitligt) rättssubjekt eger de ursprungliga rättigheterna och kapacitet att förvärfva de härledda (se Rätt 3). Förutom menniskor kunna äfven »juridiska personer» och »moraliska personer» (se dessa ord) betraktas såsom rättssubjekt. Dock är det alltid genom menniskor, som dessas rättigheter utöfvas, och dessa kunna derför äfven sägas vara menniskors rättigheter, ehuru på särskildt sätt modifierade. Gud och naturföremål (t. ex. djur) äro ej rättssubjekt, ehuru menniskan visserligen eger vissa pligter i sitt förhållande till dem. L. H. Å.