Rättsvetenskap

Rättsvetenskap (juridik, jurisprudens), vetenskapen om det juridiskt rätta. Med afseende på källan till kunskap om det rätta skiljer man mellan rationel och positiv rättsvetenskap. Den rationella är den, som utgör en begreppsmässig utveckling af rättsgrundsatser ur den i det menskliga medvetandet gifna idén om rätt. Den positiva åter utgör den vetenskapliga utvecklingen af de rättsgrundsatser, hvilka gjort sig i verkligheten gällande i ett rättssamhälle, vare sig de framträdt omedelbart i folkets medlemmars handlingar (sedvanerätt) eller mera medelbart i uttalanden af de organ, hvilka det i det fullt utvecklade rättssamhället tillkommer att fastställa hvad som inom detta samhälle skall gälla såsom rätt (stiftad lag). Vetenskapen om den vid en viss tidpunkt i verkligheten gällande rätten brukar man benämna rättsdogmatik, till skilnad från rättshistoria, som framställer rättsgrundsatsernas föregående successiva utveckling. Såväl rationel rättslära som rättshistoria äro oumbärliga för en riktig uppfattning af den vid en viss tid gällande rätten. -- Med afseende åter på olikheten af de områden, inom hvilka lefnadsförhållandena af rätten regleras, har man brukat indela rättsvetenskapen (l. rätten) i offentlig rätt, d. v. s. systemet eller sammanfattningen af de rättsgrundsatser, hvilka äro uppställda från synpunkten af samhällets intresse, och privaträtt, d. v. s. sammanfattningen af de rättsgrundsatser, vid hvilka den enskildes intresse utgör hufvudsynpunkten. Till den förra har man hänfört stats- l. författningsrätt, innefattande de allmänna grundsatser, hvilka bestämma formen för samhällets lif, och förvaltningsrätt, grundsatserna för förverkligandet af samhällets ändamål i dess särskilda riktningar, af hvilken senare kriminalrätt, processrätt, finansrätt m. fl. (något olika hos olika rättslärare) uppstälts såsom särskilda afdelningar. Privaträtten åter har man delat i allmän privaträtt (civilrätt), sammanfattningen af de grundsatser, som bestämma de enskilde medborgarnas rättsförhållanden såsom blott sådana, och speciel privaträtt, sammanfattningen af de grundsatser, som bestämma de enskilde medborgarnas rättsförhållanden, såvidt de egnat sig åt särskilda sysselsättningar, yrken o. s. v. I afseende på denna rättens indelning i offentlig rätt och privaträtt, hvilken förskrifver sig redan från den romerska rätten (jfr Jus publicum), kan emellertid den anmärkningen göras, att å ena sidan i fråga om all rätt samhällets intresse måste vara en väsentlig synpunkt, å andra sidan all rätt kan betraktas ur synpunkten af den enskildes berättigande. I. L.