Reciprokum (Lat. reciprocum, se Reciprocitet; med underförstådt verbum, ord), gramm., kallas ett sådant ord, som uttrycker ömsesidighet i två eller flere personers i en sats uttryckta verksamhet. Vanligen förstår man under detta namn det slag af personliga pronomina (Lat. pronomen reciprocum), som uttrycker en inbördes vexelverkan eller, rättare, föremålet för en ömsesidig vexelverkan mellan subjekten. Sådana pronomina äro t. ex. hvarandra, sins emellan (egentl. adverbial). Ofta uttrycka reflexivet eller förbindelser dermed reciprocitet, t. ex. T. sich, Lat. inter se (sins emellan); äfven andra förbindelser, såsom den ene (subj.) den andre (obj.), Fr. l'un l'autre, tjenstgöra som reciproka. -- Ett reciprokt verb uttrycker en ömsesidig handling eller vexelverkan och bildas vanligen medelst sammansättning med reciproka pronomina, t. ex. hata hvarandra; eller också hafva ursprungliga reflexiva verb, som blifvit förvandlade till deponentia, fått reciprok betydelse: slås, gnabbas, retas (= slå hvarandra o. s. v.). K. F. J.
Nordisk familjebok · första upplagan
Reciprokum
Ämne: Grammatik och språkvetenskapliga termer · Språk, skrift och grammatik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 781–782 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗