Ref

Ref, dels ett slags fiskeredskap i sin helhet, dels en del af ett fiskeredskap (»metref»). Såsom särskildt redskap utgöres refven (»långrefven» och »backan») af ett mer eller mindre groft snöre, långs hvilket på vissa afstånd tafsar eller »känsor» med vidfästa krokar äro fastgjorda; på »handsnöret» och »dörjen» är »känsan» fäst endast i nedre änden af snöret. Långref är vanliga benämningen på ref, som nyttjas i insjöar. De vid hafsfisket på vår vestkust brukliga större refvarna kallas »backor», för öfrigt äro benämningarna hemtade från de fiskarter, för hvilka redskapet är afsedt, t. ex. ålrefvar, laxrefvar, torskrefvar, koljebackor, eller storleken såsom »storbackor», hvilka begagnas vid bohuslänska bankfisket o. s. v. Refven utlägges antingen vid eller nära bottnen eller hålles, såsom fallet är med de i södra Östersjön brukliga laxrefvarna (äfven kallade laxlinor), flytande i vattenytan medelst korkflöten, som äro fästa öfver och mellan tafsarna vid refven. Dessa refvar äro fästa blott i ena änden genom ett till bottnen gående snöre med ett stensänke, medan den öfriga refven är lös och kan svänga efter strömmen. Fiskaren afser med sina benämningar på refvar stundom antalet krokar och talar om »krokar» i stället för sjelfva refven. Så t. ex. betyder »hundra backor» en backa med hundra krokar. -- Refven på ett metredskap utgör den del af redskapet, som i sin ena ände uppbär tafsen med kroken och med den andra är fäst i metspöets spets. Metrefvar förfärdigas (flätas) af garn, af tagel eller af silke. Synnerligast hos de sportälskande engelsmännen har man hunnit mycket långt i konsten att förfärdiga metrefvar, särskildt de för laxfiske afsedda, som på en gång förena lätthet och finhet med betydlig styrka. En bästa slags ref af vanlig sytråds groflek beräknas på en yard bära sex eng. skålp. död vigt. R. L.