Relikgömma (Lat. reliquiarium), ett till förvaring af reliker (se d. o.) afsedt kärl eller deremot svarande föremål. Relikgömmorna från den tidigaste medeltiden hafva ofta formen af små hus (skrin) med tresidiga gafvelrösten. De förfärdigas af trä, som klädes med förgyllda och graverade eller emaljerade metallplåtar. Stundom gifver man åt relikgömman formen af ett ciborium eller af en monstrans, ett ostensorium, en stående eller liggande genomskinlig cylinder för inrymmande af reliken. Relikgömmor i korsform förekomma äfven, särskildt såsom förvaringsrum för bitar af Kristi kors. Någon gång har relikgömman formen af den menskliga kroppsdel, hvarifrån reliken är tagen, t. ex. af en hand, en arm, ett hufvud. Smärre relikgömmor i kors- eller medaljongform användes som magiskt skyddsmedel (amuletter) att bäras på kroppen. En gammal svensk benämning på relikgömma är helgedoma-kar. Upk.
Nordisk familjebok · första upplagan
Relikgömma
Ämne: Nya testamentet och urkyrkan · Filosofi, religion och bibeln
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 902 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗