Riddareordnar

Riddareordnar. Under korstågen gåfvo tidsomständigheterna i den kristna verlden upphof åt slutna föreningar, som jämte trägna religionsöfningar åtogo sig pilgrimers skydd, vården om sjuka och värnandet af Heliga landet. Nämnda föreningar l. brödraskap antogo efter munkordnarnas föredöme namnet andlig orden (Lat. religio et ordo) och böjde sig under någon af de fyra munkreglerna (Basilius’, Augustinus’, Benedikts’, Franciscus’) eller stiftade egen ordensregel, hvilken måste vinna påfvens stadfästelse. Medlemmarna aflade löften om fattigdom, kyskhet (dock funnos smärre ordnar, hvilkas medlemmar fingo gifta sig), lydnad och strid mot de otrogne. Ordensdrägterna voro i början mycket enkla; den enda prydnaden utgjordes af ett kors på manteln. »Bröderna» benämndes allmänligen riddare, men sedan man i de större ordnarna funnit lämpligt att vidtaga en arbetsfördelning, gjordes bland medlemmarna skilnad på riddare (hvilka måste vara af adlig börd och skötte de krigiska värfven), prester (som förestodo religionsöfningarna) och tjenande bröder (sjukvårdare, handtverkare o. s. v.). En af medlemmarna utsedd »mästare» (stormästare, general) förde den verldsliga uppsigten och hade vid sin sida ett ordensråd (generalkapitel), medan de andliga angelägenheterna sköttes af en prior l. prost. Ordnarna hade egen domsrätt och lydde omedelbart under påfven. Inom flere af dem stiftades särskilda afdelningar för qvinnor. Medlemmarna, som tillbragte sitt lif i strider mot icke-kristna folk eller på sin ordens jordbesittningar, erkände icke något fädernesland, hvars nationella intressen kunde bilda motvigt mot deras lydnad för påfvemakten. Med sina fromma och menniskovänliga syftemål utgjorde emellertid de andliga riddareordnarna i sin ursprungliga renhet en af riddareandans vackraste frukter. Men sedan de förvärfvat sig rikedomar och mycket stora jordområden i Palestina och hela Europa samt deras chefer fått höghetsrätt såsom verldsliga furstar, hemföllo de småningom åt yttre prål, vinningslystnad och öfvermod. -- Ensamt i Jerusalem bildades 20 andliga riddareordnar. De förnämsta voro i öfrigt Johannitorden, Tempelherreorden och Tyska orden. Dernäst må framhållas Svärdsriddareorden i Livland samt de spanska, mot morerna kämpande Santiago-, Alcantara- och Calatrava-ordnarna. -- Under medeltidens senare århundraden uppstodo verldsliga riddare-ordnar, hvilka utan munklöftes afläggande fullföljde bestämda ridderliga eller sedliga syften, men oftare ställdes i de dynastiska intressenas tjenst och på det hela taget utvecklade ringa lifskraft. De kallades i början brödraskap (Lat. fraternitates, sodalitates) och stiftades mest af furstar eller högadel. Ur dessa verldsliga riddareordnar framgingo den moderna tidens s. k. riddareordnar (se Ordnar).