Riksdaler (förkort. rdr; om härledn. se Joachimsthal), ett svenskt mynt, var först allmän benämning på den sedan 1534 präglade dalern. Sedermera betecknades dermed den »slagna» daler å 6 mark, hvilken myntades sedan 1608 (se Daler och Mynt, sp. 589). Namnet riksdaler blef 1619 officielt erkändt. 1776 infördes räkningen 1 riksdaler specie = 48 skilling specie. 1845 bestämdes, att 1 riksdaler riksgälds skulle motsvara 48 skilling riksgälds; 1855 infördes räkningen 1 riksdaler riksmynt = 100 öre, och 1873 trädde benämningen krona i stället för riksdaler. -- 1664 års myntordning bestämde, att 1 riksdaler i silfver skulle hälla i fint 14 lod och 1 gran, och att 7 1/5 stycken skulle gå på 1 mark brutto. Dessa bestämmelser ingingo redan i myntordningen af d. 17 Mars 1639 samt fortforo att gälla äfven efter utfärdandet af myntordningen af d. 9 Jan. 1770 och ända till dess specieriksdalern genom k. förordn. angående myntfoten d. 25 Juni 1830 förändrades till både skrot och korn. Den ökades då till sin bruttovigt, men dock ej så mycket, att dess samtidiga nedsättning i halt deraf uppvägdes, till följd hvaraf riksdalerns metallvärde således minskades med 3/4 proc. När räkneenheten slutligen genom k. förordningen om rikets mynt d. 3 Febr. 1855 fastställdes till 1/4 af 1 rdr spec. eller till 1 riksdaler riksmynt, i värde lika med den 1845 fastställda 1 riksdaler riksgälds, bibehöllos silfvermyntets skrot och korn enligt 1830 års myntordning. Enligt denna utmyntades 25 riksdaler specie (l. 100 rdr rmt) af 2 skålpund viktualievigt (12-lödigt) myntsilfver, hvarigenom hvarje specieriksdaler vägde 8 ort och innehöll 6 ort fint silfver. -- De olika riksdalrarnas bruttovigt, halt och vigt af fint silfver åskådliggöras bäst genom följande uppställning:
bruttovigt gram halt i 1000-delar finvigt gram 1 rdr, enl. myntordningar fr. o. m. 1639 till 1830 29,2522 878,47 25,69718 » » enl. myntordningar fr. o. m. 1830 till 1873 34,0061 750 25,50458