Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Daler

Ämne: Mynt, myntväsen och penningbegrepp · Mynt, metaller och metallhantverk

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 791–794 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Daler (jfr T. thaler), ett vanligen 14-lödigt silfvermynt af något öfver 2 lods vigt och troligen första gången slaget 1517 af grefve Stephan von Schlick i Joachimsthal i Böhmen. Ett liknande, större silfvermynt förekom redan i slutet af 1400-talet i Tyskland och i början af 1500-talet i de skandinaviska landen. Detta mynt kallades vanligen "silfvergulden" (till skilnad från guldmyntet "rhenska gulden"). Benämningen thaler (daler) började emellertid snart användas om alla större silfvermynt. I Sverige slogos de första dalrarna i Stockholm 1528, i anledning af Gustaf I:s kröning i Upsala. Krönikan säger, att "på vägen från kyrkan till biskopsgården blefvo guld, daler och penningar af härolden utkastade bland allmogen". I 1534 års myntordning påbjöds för första gången myntning af dalrar. Enligt såväl denna som 1537 års myntordning skulle dalern vara 15 1/4-lödig. Från och med 1540 slogos 14-lödiga dalrar af omkr. 2 3/16 lods vigt. 1536 började man slå marker, och detta mynt var derefter till 1604 den högsta myntenheten i riket. Dalersmynt, under olika benämningar, slogos fortfarande, likväl med vexlande kurs, allt efter tillgången på dalrar och efter den mer eller mindre goda halten i det mynt, mot hvilket dalern vexlades. Under 1530-talet var kursen vanligen 3 mark, under 1540-talet steg den till 3 1/2 och 3 3/4 samt 1560 till 4 mark. Detta förblef under dalersräkningens hela återstående tid (till 1776) dalerns pari-kurs, med derå löpande 32 öre. Dess vexelkurs åter visade fortfarande benägenhet till stegring. Hertig Karl såsom riksföreståndare utfärdade derför d. 6 Okt. 1602 ett formligt förbud att beräkna dalern högre än 4 marker. I denna skrift kallas fyramarksdalern slagen daler. Trots förbudet fortfor emellertid dalern att stiga i pris. Myntordningen af d. 22 Mars 1604 stadgade derför, att på den slagna dalern skulle gå sex mark äfvensom att, bland andra markmynt, nya fyramarksstycken, svenska dalrar, skulle slås. 1607 beslöt konungen mynta sådana slagna dalrar, och 1608 sattes detta beslut i verkställighet. I den allmänna rörelsen fingo dessa mynt namnet riksdaler, hvilken benämning första gången brukades officielt i plakatet af d. 7 Sept. 1619. Jämte riksdalern fortfor den svenska dalern att myntas. Denna fick åtskilliga binamn, för att utmärka dels i hvilken myntsort penningarna räknades, dels hvad slags penningar som lemnades i liqvid. Kopparmyntet, som infördes i Sverige 1624, föll nämligen så hastigt i värde i jämförelse med silfvermyntet, att en hög uppgäld yppade sig. Genom k. förordn. d. 26 Aug. 1633 bestämdes derför, att en daler i silfver skulle motsvara två i koppar. Derigenom uppstodo benämningarna daler silfvermynt och daler kopparmynt. Värdeskilnaden blef snart allt större, och detta hade till följd en kongl. förordn. d. 24 Mars 1643, i hvilken stadgades, att 1 daler smt skulle motsvara 2 1/2 daler kmt. Genom k. förordn. d. 7 Okt. 1665 nedsattes kopparmyntet för tredje (och sista) gången derhän, att 1 daler smt skulle svara emot 3 daler kmt. De båda räkningssätten begagnades samtidigt, tills, 1643 års förordning fastställde kopparmynträkningen såsom den gällande. Vid kopparplåtmyntningens införande, 1644, utsattes på mynten för första gången namnet daler, med tillägg af S. M. (silfvermynt), oaktadt räkningen i kopparmynt var påbuden och allmänt gängse. Redan 1665 års myntförordning stadgade, att silfvermynträkningen skulle vara den officielt gällande, men räkningen i kopparmynt fortfor att så allmänt brukas, att myntförordn. d. 19 Mars 1681 gaf denna räkning giltighet jämte silfvermynträkningen. Båda räkningssätten, särdeles kopparmynträkningen, fortforo att brukas långt efter 1776 års realisation, hvarigenom räkningen i riksdaler, skillingar och runstycken infördes. Utom å kopparplåtmyntet (1644--1768), hvarå alltid utsattes dalervärdet i smt, förekommer dalernamnet å de s. k. nödmynttecknen 1715--19, å karolinmyntet 1718 samt å speciesmyntet 1770--77. Med afseende på den myntsort, hvari penningar utgåfvos, uppkommo år 1664 benämningarna daler-karoliner och daler-kurant. Den förra nyttjades, då liqvid gafs medelst de från och med sistnämnda år slagna 11 1/9-lödiga mynten på 4, 2 och 1 mark, till skilnad från det förut slagna 12-lödiga markmyntet. Dessa daler-karoliner hade högre värde än annat silfvermynt, ty enligt 1664 års förordn. gingo på 1 daler-karoliner 3 1/2 daler kmt, hvaremot en daler smt motsvarades af 3 daler kmt. Genom förordn. d. 15 Maj 1686 blef karolinen ytterligare höjd från 7 mark till 7 1/2 mark kmt, eller 20 öre smt, och slutligen, genom k. påbudet d. 23 Jan. 1716, till 25 öre smt. Benämningen daler-kurant begagnades, då betalningen skedde i det från 1664 ymnigt slagna ringhaltiga skiljemyntet på 4, 2 och 1 öre i silfver (billon).

I Danmark och Norge infördes tidigare än i Sverige ett större 14-lödigt silfvermynt af 2 lods vigt. Redan i den instruktion, som 1514 tillställdes myntmästaren D. Blicker i Malmö, föreskrefs myntning af hela och halfva 14-lödiga silfvergyllen. Sådana silfvergyllen slogos 1516, 1518 och 1523. De fingo senare namnet species-daler och innehöllo 3 mark eller 48 skilling. Mot slutet af 1500-talet började den danska speciesdalern, liksom den svenska, att stiga i kurs; 1589 gällde den 4 mark eller 64 skilling, hvilket värde fastställdes genom en förordn. d. 25 Juni 1602. Men myntets halt blef snart så ringa, att redan 1614 s. k. krondaler, gällande 1 1/2 speciesdaler, eller 144 skilling, och slettedaler, gällande 72 skilling, började utmyntas. Genom förordn. d. 4 Maj 1625 förändrades denna myntfot så, att krondalern, som fick namnet dubbelkrona, skulle innehålla 8 mark, eller 128 skilling, och slettedalern, som då kallades krona, 4 mark eller 64 skilling. Dessa kronmynt, som ursprungligen voro 13 3/4-lödiga, nedsattes genom förordn. d. 13 April 1652 och d. 22 Mars 1671 till 10 3/4-lödiga, men uppsattes åter genom förordn. d. 31 Dec. 1622 till 13 1/4-lödiga. Kronmynten, som voro på 8, 4, 2 och 1 mark, upphörde 1771 att myntas. -- Den s. k. reisedalern, som innehöll 6 mark, eller 96 skilling, slogs i Köpenhamn, men med norsk prägel, och användes under konungens resor i Norge 1704, 1733, 1749, 1768 och 1788. -- Ännu ett annat slags speciesdaler, den s. k. Albertsdalern, myntades i Köpenhamn 1781 med norsk prägel. -- I Slesvig-Holstein slogs från början af 1700-talet kurantdaler, enligt Lybecks myntfot: 11 1/8 stycken på den kölnska fina marken. Sistnämnda mynt gingo i rörelsen som speciesdaler, ehuru deras värde förhöll sig till dessa som 67 till 75 eller, närmare bestämdt, som 98 till 110. Genom myntplakat af d. 19 Mars 1788 och d. 3 Dec. 1794 bestämdes den nya myntfoten så, att 1 speciesdaler (120 skilling) skulle vara lika med 1 1/4 kurantdaler (96 skilling). Från 1787 myntades 1, 1/2, 1/3, 1/5, 1/6, 1/12, 1/15 och 1/24 speciesdalerstycken, tills

Danmark, genom förordn. d. 5 Jan. 1813, erhöll en ny myntfot i rigsbanksdalern, som innehöll 6 mark eller 96 skilling. På den fina kölnska myntmarken gingo 18 1/2 sådana rigsbanksdaler. Detta slags dalermynt upphörde 1873 att gälla i Danmark, då det nya kronmyntet der infördes. -- Hanrej-daler och hanrej-dukat (jfr Hanrej) kallades de speciesdaler och dukater, som rhengrefven Filip Reinhard af Solms år 1627 lät slå i Wolffenbüttel af det silfver, som han bemäktigade sig, när han å den danske konungen Kristian IV:s vägnar satte sig i besittning af dennes systerson hertig Fredrik Ulriks af Braunschweig stater. Benämningen anses härleda sig från det katolska partiet, och anledningen till densamma lär hafva varit den, att i prägeln å en af detta slags speciesdaler det krönta C, med en 4 inuti, har formen af tvänne hvarandra mötande horn -- hvari man ville finna en antydan på bemälde rhengrefves förmodade nära förbindelse med dåvarande hertiginnan af Braunschweig-Wolffenbüttel, Anna Sofia. Frånsidan å dessa speciesdalrar framställer rhengrefvens vapen med omskrift: Monet: R:(egis) D:(aniae) N:(orv.) VIC:(arii) PHIL: REINH: C:(omes) S:(olms). Alla dessa mynt äro mycket sällsynta. A. W. S.