Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Silfyergyllen

Ämne: Mynt, myntväsen och penningbegrepp · Mynt, metaller och metallhantverk

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 1049–1050 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Silfyergyllen, numism. Se Daler.

1. Silfverhjelm, Jöran, friherre, krigare, född d. 8 Dec. 1681, blef 1696 volontär vid Lifgardet och 1706 öfverstelöjtnant vid Södra skånska kavalleriregementet. Den 3 Mars 1709 eröfrade han med 600 man kavalleri den af 6,000 kosaker försvarade staden Staritzanderowa. Efter slaget vid Poltava, i hvilket hans trupp ej deltog, eskorterade han Karl XII till Turkiet och var 1713 med om kalabaliken i Bender. Vid Stralsunds belägring blef han sårad och tillfångatagen af danskarna. Snart frigifven, bevistade han fälttåget i Norge, hvarunder han utnämndes till generalmajor. 1719 blef han generallöjtnant och 1734 fältmarskalk. 1719 upphöjdes han ock i friherrligt stånd, hvarefter han skref sig friherre till Flishult. Död d. 7 Jan. 1737. S. åtnjöt på sin tid stort anseende inom svenska armén. Efter Karl XII:s död var det han, som ifrigast påyrkade, att Ulrika Eleonora skulle afsäga sig suveräniteten, innan regementena finge aflägga sin trohetsed. Under frihetstidens första riksdagar var han en af hofpartiets chefer. Han arbetade ifrigt för kronans öfverflyttande från Ulrika Eleonora till prins Fredrik och deltog 1734 i angreppet på Arvid Horn.

2. Silfverhjelm, Karl Jöran (Georg), friherre, magnetisör, den förres sonson, född d. 28 Aug. 1759, blef 1775 fänrik och 1786 kapten vid Lifgardet. Sistnämnda år, hemkommen från en resa till Frankrike, der han lärt känna den animala magnetismen, väckte han i Stockholm stort uppseende som magnetisör, i synnerhet bland de högre samhällsklasserna. Han stiftade ett sällskap för magnetism, en s. k. harmonisk societet, och öppnade en stor s. k. bankett, hvilken dagligen besöktes af flere patienter. Samtidigt utgaf han ock en Inledning till kunskapen om animala magnetismen (1787). S. utnämndes 1792 till sekundmajor, 1794 till öfverstelöjtnant vid Österbottens regemente och 1795 till öfverste i armén. Död d. 25 Nov. 1808 i Uleåborg.

3. Silfverhjelm, Jöran (Georg) Ulrik, friherre, diplomat, skriftställare, den förstnämndes sonson, född d. 24 Nov. 1762, blef 1787 hofpredikant, utnämndes 1792 till andre sekreterare i Kabinettet för utrikes brefvexlingen och förordnades 1803 till svensk minister i London, men tog afsked redan 1807. 1818 blef han ledamot af Rikets allmänna ärendens beredning. Död d. 10 Sept. 1819. S. var en af Thorilds anhängare samt tillika med Carlander och Geijer utgifvare af den store tänkarens samlade skrifter. Han var ock en ifrig svedenborgare samt medutgifvare af »Samlingar för philanthroper». För öfrigt utgaf han »Samlingar för hjertat och snillet» (4 bd, 1789), en samling öfversättningar af religiöst sentimentala skrifter m. m.