Riksstäder

Riksstäder (T. reichsstädte) kallades i Tyskland riksomedelbara (se d. o.) städer med säte i riksdagen. Redan under de hohenstaufenske kejsarnas tid (slutet af 1100- och början af 1200-talet) hade de tyska städerna nått en betydande utveckling samt skaffat sig en respekterad ställning genom att sluta sig tillsammans till åtskilliga storartade förbund, såsom Rhenska stadsförbundet, Schwabiska stadsförbundet och Hansan. Det var under 1200-talet som en mängd af dem, de flesta under interregnum (1254--73), medelst vapen, penningar eller kejserlig förläning lyckades tillvinna sig riksomedelbarhet. Samtidigt erkändes deras politiska myndighet: 1255 hade Rhenska stadsförbundet vunnit tillträde till riksdagen, och sedan Rudolfs af Habsburg tid (1273--91) var städernas representationsrätt erkänd, om den ock först i Westfaliska freden (1648) ställdes lika med de båda andra ståndens. I sammanhang med att städernas inre blomstring aftynade, aftog äfven deras politiska betydelse; under 1700-talet vårdade de sig ej ens om att sända ombud till riksdagen, utan läto några borgare i Regensburg representera sig, hvilket var både beqvämare och billigare. Sålunda visade städerna sig icke vuxna uppgiften att vara stater. Ännu 1792 sutto dock ombud för 14 städer qvar på riksdagens rhenska bänk och för 37 på den schwabiska. Riksdeputationens hufvudbeslut upphäfde alla riksstäder utom 6; genom Pressburgfreden (1805) förlorade Augsburg samt genom Rhenförbundets inrättning (1806) Frankfurt a. M. och Nürnberg sin riksomedelbarhet, och Napoleon beröfvade 1810 äfven de öfriga (Hamburg, Lübeck och Bremen) deras sjelfständighet. Men i Tyska förbundet af 1815 upptogos såsom »fria städer» Lübeck, Hamburg, Bremen och Frankfurt. Sistnämnda stad införlifvades emellertid 1866 med Preussen. De tre återstående, de »fria hansestäderna», hafva ingått såsom medlemmar af Tyska riket samt äro representerade i dess »Förbundsråd» och på dess riksdag. Jfr Brülcke: »Die entwickelung der reichsstandschaft der städte» (1881). Kj.