Riksstat

Riksstat kallas den uppgjorda hushållningsplan, hvari statsinkomsternas användning och fördelning på förhand bestämmas för en kommande tid, vanligen för nästa år. Det dröjde länge, innan man uppfattade nödvändigheten af att ega en sådan finansplan till rättesnöre. Först Gustaf II Adolf insåg detta, och den första egentliga staten är den, som han antog d. 27 Juni 1625 att gälla till d. 1 Sept. 1626. Den är dock blott en oordnad sammanfattning af specialstaterna. Den första mer omfattande och fullständiga samt systematiska riksstaten uppgjordes i Nov. 1636 af en rådskommission, bestående af riksmarsken Jak. De la Gardie, rikskansleren Oxenstierna, Skytte och Fleming. Sedermera uppgjordes staterna under 1600-talet af Kammarkollegium och godkändes af rådet, så att riksdagen icke hade något att skaffa dermed. Sedan Statskontoret inrättats (1680), brukade detta uppgöra förslag till riksstat. Bland 1600-talets riksstater äro 2 af särdeles stor betydelse. Den ena var 1662 års stat, som uppgjorts af riksskattmästaren G. Bonde och var grundad på sparsamhetsprinciper, hvilka förmyndarestyrelsen sedermera icke följde. När derför räfsten med förmyndarna och rådet kom vid riksdagen 1680, lades denna stat till grund; de utgifter, som ej funnos der upptagna, fingo de anklagade återbetala. Den andra märkligare staten är 1696 års stat. Det var nämligen den första stat, som »bar sig», d. v. s. den första, i hvilken inkomsterna öfverstego utgifterna. Han kan betraktas såsom slutresultatet af Karl XI:s finansförvaltning. Med rätta betraktades den sedan såsom en idealstat, och genom 1719 och 1720 års regeringsformer bestämdes den till normalstat, hvilken skulle »till grund och rättelse tagas» och ej få öfverskridas »utan högsta nödvändigheten» (1719 års R. F. § 25) eller »med mindre K. Maj:ts tjänst sådant oundgängeligen fordrar» (1720 års R. F. § 31). Riksstatens uppgörande tillhörde nu en statskommission (se d. o.). Den sålunda uppgjorda staten skulle underställas riksens ständers afslutande, så framt de samlades antingen i slutet af det år, då staten uppgjordes -- hvilket skulle ske i Nov. månad -- eller i början af nästa år. Men eljest förblef det vid hvad statskommissionen föreslagit. Denna stat skulle vara en fast och orygglig grund och rättesnöre, hvari ingen rubbning fick ske. I öfverensstämmelse med hvad här stadgats föreskrifver 1723 års R. O. § 13, att riksdagen bl. a. skulle tillse »huru staten må inrättas». Denna fråga hörde emellertid till de hemliga frågor, som Sekreta utskottet afgjorde, sedan den förberedts i utskottets underafdelning, den sekreta statsdeputationen. Makten att på detta sätt granska och godkänna riksstaten förlorade riksdagen åter genom 1772 års regeringsform. Denna påbjöd (§ 24), att staten skulle uppgöras i Statskontoret, »och 1696 års stat dervid till en rättelse och grund tagas. Men bemälte stat öfverskrides och förökas ej med mindre K. Maj:ts och rikets oundgängliga tjenst och bästa sådant fordra». Det var sålunda det kungliga ämbetsverket, som uppgjorde staten, hvilken sanktionerades af konungen. Förhållandet ändrades åter genom 1809 års R. F., som gaf riksdagen rätt att uppgöra staten. Namnen riksstat och stat förekomma visserligen äfven i 1809 års R. F. (§§ 59, 62, 64, 69, 109), men dessutom äfven namnet statsreglering (§ 109), och denna senare benämning har numera blifvit den vanligare. Om sättet för riksstatens uppgörande efter 1809 se Statsreglering. J. Fr. N.