Rimur

Rimur (Sv. rimor) kallas ett för isländska literaturen egendomligt slags poesi, som uppstod, när den gamla sagoförtäljningens och skaldediktningens blomstringstid var förbi. Rimorna hafva liksom de gamla sagorna och den äldre poesien samt andra lands folkvisor ofta under lång tid fortplantats endast genom muntlig tradition och sålunda varit ett slags folkpoesi. Men från folkvisorna skilja rimorna sig dels genom sina olika metra, hvilka synas vara utvecklade af det gamla versmåttet runhenda, dels och hufvudsakligast genom innehållet, som alltid till sin väsentliga del är episkt. Rimorna äro sålunda att anse som sagor i versform och äro följaktligen till innehållet lika vexlande som dessa. Till följd af den vid medeltidens slut rådande smakriktningen äro det flesta rimor omdiktningar af romantiska sagor. Till det episka innehållet hos riman fogas oftast, men icke alltid, en lyrisk inledning, som på fornspråket kallas mansöngr, d. v. s. kärleksdikt. Denna inledning, som vanligen upptager flere strofer och alltid är skrifven i samma versslag som den egentliga riman, innehåller vemodiga känsloutgjutelser öfver olyckliga kärleksförhållanden och bildar genom sitt dunkla, svårbegripliga språk en bjärt motsats till den efterföljande berättelsens objektiva hållning samt enkla framställningssätt. Åtskilliga af de äldre rimorna, t. ex. Skiðaríma, Filipórimur m. fl., sakna emellertid, såsom redan är antydt, den lyriska inledningen, hvilken endast är ett löst vidfogadt bihang. De äldsta kända rimorna härröra från midten af 14:de årh. eller kanske något tidigare. Från nästföljande århundraden har man i handskrift en mängd isländska rimdikter; och denna diktart har alltjämt på Island varit idkad och omhuldad ända till närvarande tid. De äldre rimorna bilda en både i språkligt och i literärt hänseende intressant öfvergångsled mellan äldre och nyare tider, men hittills hafva endast få af dessa språkminnen blifvit utgifna och tillgängliga för forskningen. Skiðarima, Ólafsríma, Trymlur, Völsungsrimur, Skald-Helgarimur (se Fornnordiska literaturen, sp. 50) och några få andra hafva, mestadels under de senaste årtiondena, blifvit tryckta. Under den gemensamma benämningen »Riddara-rimur» äro de romantiska cyklerna Filipórímur, Herburtsrímur och Konradsrímur utgifna af Th. Wisén (Köpenhamn, 1881). En öfversigt af den äldre rimdiktningen finnes i Jon Thorkelssons förtjenstfulla arbete »Om digtningen paa Island i det 15:de og 16:de aarhundrede» (1888). Th. W.