Robbia

Robbia della, italiensk konstnärsfamilj i Florens under ungrenaissancen och högrenaissancen (1400 och början af 1500-talet), som bildade en sluten skola, hvilken under ett helt århundrade behöll sin egendomlighet att bilda plastiskt i målad och glaserad lera och genom utbildadt skönhetssinne fick allmänt inflytande samt utgjorde en lycklig motvigt mot Donatellos och hans efterföljares realism. 1. Luca della R., uppfinnare af den för slägten egendomliga dekorationen i terracotta med färgad glasyr, f. omkr. 1400, d. 1482, hade liksom många af sina medbröder utgått från guldsmedsyrket och förvärfvade under utöfningen deraf den fina utbildning af figurerna, som utmärkte honom. Sin egentliga konstnärliga berömmelse vann han genom plastisk framställning i marmor och brons, hvarvid han jämte verklighetssträfvan ådagalade stort skönhetssinne och särskildt utmärkte sig för stilfull behandling af reliefen. Hans första kända verk var den berömda orgelbalustraden för dômen i Florens (1431, nu i Museo nazionale), i 10 marmorreliefer framställande grupper af barn, som sjunga, spela och dansa. Derefter var han sysselsatt dels för dômen med reliefer, af hvilka tvänne finnas qvar (i Museo nazionale), dels för Giottos campanile (klocktorn) med reliefer af vetenskapernas målsmän (1440). Närmast i ordningen komma bronsportar (med reliefdekoration) till dômens nordliga sakristia, ursprungligen beställda hos Donatello (färdiga först 1474). Äfven en grafvård utförde han, nämligen öfver Benozzo Federighi i Fiesole (1455), utmärkt såväl för kompositionen med reliefer som för ett värdigt utförande af den dödes bild. Men hans popularitet hos samtiden berodde mest på hans terracottaarbeten. Målade terracottabilder hade tidigt förekommit äfven till arkitektonisk dekoration; men det gällde att gifva dem bestånd mot luftens inverkan, och för detta ändamål hittade R. på att använda glasyr. De sålunda åstadkomna konstverken, som fått namn efter upphofsmannen, nådde genom hans stilkänsla och skönhetssinne en konstnärlig betydelse, som göra dem till renaissancens jämnaste och lyckligaste alstringar på reliefens område. Först senare kommo äfven fria figurer. Färgen är öfvervägande hvit, bottnen blå, hvarjämte förekomma grönt, violett och gult samt något guld, allt i dämpade toner samt mest i detaljerna, i blommor och fruktsnören, som gerna utgöra ram åt relieferna. Färganvändningen, som i början är rik, blir sedan sparsammare, men först hos R:s efterföljare blir den med 1500-talet dels helt hvit, dels brokig, hvarjämte en misslyckad naturalism visade sig i bibehållandet af ansigten, och händer oglaserade. Märkligt är slutligen, att hvarje arbete är ett originalarbete, så att fabriksmässig afgjutning icke kom i fråga. I senare tid kopierades altaren någon gång, men då alltid med särskilda förändringar. -- I Italien bruka alla glaserade terracottaarbeten gå under Luca's namn, men det är mycken skilnad i stil mellan äldre och yngre verk, och de mest fulländade äro hans skapelser. Han har först och främst utfört arkitektoniska dekorationer, särskildt af tak, och till hans tidigaste verk höra de 12 apostlarna i Capella Pazzi jämte kupolkasetterna i samma byggnads förhall och lunettbilden öfver dörren, framställande Gud fader (1420). Vidare utförde han kasetterade tak i ett par kapell i kyrkan S. Miniato, och utmärkt är i synnerhet Cap. di S. Jacopo med de härliga kardinaldygderna i relief samt upptill i koret Kristus på korset i kroppsstorlek. För öfrigt har han mest efterlemnat reliefer i lunetter (halfrunda fält) öfver dörrar. Slutligen bidrog han ock till prydandet af utansidan på Orsanmichele med färgade medaljonger, framställande madonnan, och åtskilliga vapen, allt med utmärkt färgverkan och glänsande ramverk af fruktkransar. -- 2. Andrea della R., den föregåendes brorson och lärjunge, f. 1437, d. 1528, ådagalägger »ännu större vekhet i formerna och ännu större sträfvan efter älskvärdhet i uttrycket», och dessutom är han endast terracotta-plastiker. Han har som sådan utfört ett ofantligt antal af konstverk, ja den allra största delen af alla Robbia-verk kan hänföras till honom och hans skola. Han utvidgade framställningskretsen och utförde äfven friser, altaren, golf samt friskulptur och grupper, dock i förbindelse med arkitektur, och framställde nästan alltid hvita figurer på blå grund. Arbeten af honom finnas i Arezzo (Treenigheten), Florens (t. ex. medaljongerna med lindebarnen i frisen på hittebarnshuset, degli Innocenti. i Museo nazionale och i konstakademien), i Pistoja och Prato. Andrea hade 4 söner, som hjelpte honom i hans arbeten. Efter 1525 upphör småningom skolans verksamhet. C. R. N.