Roder, skeppsb., den rörliga del af fartygskroppen, hvarmed fartygets rörelseriktning dirigeras. Roder förekomma af mycket olika beskaffenhet dels till följd af rodrets plats i fartyget, dels till följd af dess tillverkningssätt. Med afseende på belägenheten kan rodret vara placeradt a) i aktern intill eller i närheten af akterstäfven, b) i fören i fartygets skarp invid förstäfven samt c) någon gång (såsom å en del minbåtar) i fartygets medelplan nere i fartygets botten i förskeppets främre del. Då rodret är placeradt akterut, är det antingen af den allmännast förekommande formen (fig. 1), med
rörelseaxeln belägen tätt invid rorstäfvens akterkant, eller är det ett så kalladt balansroder (se d. o.; fig. 2), med rörelseaxeln så belägen, att ungefär en tredjedel af rodrets hela area kommer förom rörelseaxeln. Då rodret är placeradt i fören, har det ungefär den form och det läge, som visas i fig. 3. Förroder anbringas endast undantagsvis, då dylik särskild inrättning ovilkorligen måste finnas, för att fartyget säkert och skyndsamt skall kunna vända inom ett trångt manöverområde. Då förrodret ej behöfver användas, stänges det i sitt midskeppsläge derigenom att en regel nedskrufvas från öfre ramen vid roröppningen ned i rodrets öfre kant eller i rodrets öfverplåt. -- Med afseende på byggnadssättet är rodret antingen af trä eller af jern. Är fartyget bygdt af trä, är rodret vanligtvis också af trä, ehuruväl det äfven kan vara af jern, såvida ej fartyget är kopparfast, ty i sådant fall måste rodret vara af trä och alla dess under vattenytan belägna beslag af metall. På ett jernfartyg är deremot rodret alltid af jern. Antingen rodret är af trä eller jern, finnes i detsamma en så kallad hjertstock (a), hvars öfversta del (b) kallas rorhufvud. Till rorhufvudet är fäst en häfarm, numera alltid af jern, kallad rorpinne (på smärre båtar rorkult), med hvilken rodret vrides åt ena eller andra sidan. Med rorvinkel förstås vinkeln mellan fartygets och rodrets medelplaner, då rodret är »lagdt till bords» (vridet åt endera sidan). De beslag, som fasthålla ett vanligt akterroder vid rorstäfven, utgöras af de på stäfven befintliga roröglorna (d) samt de på rodret sittande rorhakarna (f), äfven kallade fingerlingar. Å fig. 1 visas på rodrets akterkant, straxt öfver vattenlinien, en uppskjutande arm (g), hvilken kallas nottaljearm (se Nottaljeketting). Se vidare Akter, Babord, Ratt och Styrbord. J. G. B.