Sågning, sågar, sågmaskiner. Sågen är ett bland de äldsta verktyg, som omtalas i historien. Bland inristningarna i äldre egyptiska och assyriska monument igenkänna vi lätt ett verktyg af fullkomligt samma form som våra s. k. fuxsvanssågar. De gamle grekerna och romarna använde spända handsågar med ramställning. De första maskindrifna sågarna synas hafva sitt ursprung i Tyskland, hvarest redan år 1322 en sådan enligt historisk källa lärer funnits i Augsburg, år 1427 i Breslau och år 1490 i Erfurt. Derefter kommer Norge 1530, Holstein 1545, Frankrike (vid Lyon) 1555 samt Regensburg vid Donau 1575. Alla dessa sågverk drefvos med vattenkraft. I Holland byggdes det första sågverk för vindkraft år 1592 af Uitgeest. Sverige fick sitt första sågverk 1653 och England 1767, hvilket senare förstördes af pöbeln.
Sågar äro verktyg, hvilka skära genom sina tänder på samma sätt som genom en rad på hvarandra följande mejslar. Verktyget består alltså af ett sågblad med anordningar för detsammas försättande i rörelse antingen för maskin- eller handkraft. Efter sågbladets form indelas sågarna uti bladsågar eller ramsågar, cirkelsågar, hvilka bestå af en rund, vid omkretsen tandad skifva, och som lära uppfunnits 1780 af en tysk vid namn Gervinus, bandsågar, hvilkas blad likt ett ändlöst band löper öfver två hjul, samt kron- eller cylindersågar, vid hvilka tänderna sitta vid kanten af en cylinder, gjord af tunn stålplåt. Vidare indelas sågar uti metallsågar, hvilka hafva små, korta tänder och en i tandlinien tjockare skifva, samt träsågar, hvilka hafva längre och spetsigare tänder med större mellanrum för upptagande af sågspån. För att hindra ett fastklämmande af sågen uti skäret äro tänderna »skränkta» eller vikta åt sidorna, nämligen hvarannan åt ena sidan, hvarannan åt den andra, hvarjämte tänderna äro »skärpta» i öfverensstämmelse dermed. Vidare indelar man sågar uti klyfsågar för skärning i fibrernas längdriktning samt kapsågar för skärning vinkelrätt mot fibrerna. Andra arter af sågar äro fuxsvanssågar med bredt, kort blad, sticksågar med tillspetsadt blad, bågsågar med bladet fastspändt uti en båge, fanérsågar, löfsågar eller konträrsågar m. fl.
Ramsågar användas för att i sågverken antingen efter längden sönderskära sågblock till plankor eller bräder eller för att utskära en fyrkantig bjelke genom bortsågandet af de yttre, segmentformade delarna. För sådant ändamål placeras sågbladen i större eller mindre antal (ända till 50 st. samtidigt) uti en ram, som erhåller en upp- och nedgående rörelse genom vef och vefstake, och som styres mellan fasta eller rörliga ledskenor. Trästocken frammatas genom ramen antingen förmedelst på skenor löpande vagnar eller fastsatt på ett matarebord. Vid den något lutande sågens rörelse uppåt framflyttas stocken ett stycke, svarande mot längden af nästa skär. Sålunda kunna göras ända till 200 à 300 skär under en minut. De norrländska sågverken, hvilka bedrifva en storartad verksamhet, hafva ofta 8 à 10 st. sådana stocksågar i ständigt arbete. Timret eller stockarna, som derstädes vanligen transporteras på floderna och strömdragen (i s. k. timmermosor), upphalas från stranden direkt till ramarna, hvarefter de i dessa skurna plankorna kantsågas uti cirkulär kantbord och jämnskäras i ändarna medelst en kapsåg för att slutligen såsom en färdig handelsvara utforslas från sågverket direkt till utanför stående jernvägs- eller spårvagnar. -- Cirkesågar användas af alla storlekar från 100 mm. till 2 m. i diameter. Deras tänder hafva omkr. 10 ggr så stor hastighet som ramsågarnas. Vanligen är sågskifvan fäst vid en spindel under ett bord, så att alltså skifvans halfva del är tillgänglig för sågning af det på bordet frammatade virket. I Amerika användas ofta cirkelsågar med lösa tänder, hvilka vanligen bestå af mejselartade verktyg, fastsatta vid skifvans omkrets med vissa bestämda mellanrum. För sågning af sten användas äfven ofta sådana sågar. Man har dervid sökt ersätta stålmejslarna med diamanter, hvilka då äro af en billigare, till färgen svart art, och hvilka fästas vid skifvans omkrets så, att hvarannan skär på högra och hvarannan på venstra sidan i skäret. -- Bandsågen uppfanns 1808 af Will. Newberry i England, hvilken då uttog patent på densamma. Af brist på lämpligt material till den tunna, böjliga klingan kom dock uppfinningen ej till någon praktisk användning förrän omkr. 50 år derefter, då fransmannen Perin utställde en bandsåg på verldsutställningen i Paris 1855. Att man då var i stånd att af stål tillverka en sågklinga nog tunn, smidig och böjlig att kunna spännas mellan tvänne hjul, derför hade man helt säkert att tacka det af kejsarinnan Eugénie införda modet att bära krinoliner, hvilkas elastiska, tunna band visade sig vara ett utmärkt material till bandsågar. Ännu i våra dagar tillverkas de bästa bandsågarna af firman Perin, Pauhard & C:o i Paris. -- Af synnerlig vigt är, att bandsågens klinga är lagom hårdt spänd, antingen genom fjädrar eller vigter, hvarjämte hjulen böra vara beklädda med ett mjukt ämne, såsom läder eller kautsjuk. Bandsågen användes hufvudsakligen för sågning af bugtiga ytor, såsom till skepps- och båtvirke, hjullötar, ornament o. s. v., men kan äfven lämpa sig för utsågning af plankor och bräder ur stockar eller annat gröfre arbete. -- Fanérsågar utgöras antingen af stora cirkelsågar eller af ramsågar, vanligen med liggande ram. De förra bestå af en stor gjutjernsskifva, vid hvars omkrets äro sågsegment, försedda med små, fina tänder samt slipade ytterst tunna. Dessa cirkelsågar hafva ofta en diam. af 4 à 5 m. samt kunna utskära 18 fanér af ett 25 mm. tjockt material. De horisontala fanérsågarna äro billigare, kunna skära ända till 10 fanér pr cm., men skära saktare. Vanligen skära de vid både framoch återgåendet, hvarföre tänderna äro formade och skärpta i öfverensstämmelse dermed. -- Dekupirsågar (löfsågar, konträrsågar) äro sågar med ett ganska tunnt och smalt blad, hvilket vid sin öfre ände är fäst vid en fjäder och vid sin nedre ände erhåller en upp- och nedgående rörelse genom en vefstake och trampa. Genom fjädern hålles bladet alltid spändt; derigenom kunna på olika sätt gående snitt göras uti ett på ett horisontalt bord liggande arbetsstycke. -- Sågar skärpas numera vanligen på hastigt roterande smergelskifvor. G. S-n.