Savary

Savary [-ri], Anne Jean Marie René, hertig af Rovigo, fransk general, föddes d. 26 April 1774 i Marcq i Ardennerna. Han ingick i armén 1790, deltog med utmärkelse i fälttågen vid Rhen, åtföljde Desaix till Egypten samt utnämndes efter slaget vid Marengo till Bonapartes adjutant. Blindt tillgifven sin herre, skydde han icke att verkställa uppdrag af den most ömtåliga art och användes derför af Bonaparte med fördel i såväl diplomatiska som militära värf. Sedan 1802 var han chef för hemliga polisen och presiderade 1804 i den domstol, som dömde hertigen af Enghien till döden. I kriget med Preussen 1806 intog S. befästningarna vid Weser och vann som befälhafvare öfver den i Polen opererande 5:te armékåren segern vid Ostrolenka. Som belöning derför erhöll han en dotation, blef hertig af Kovigo och guvernör i Ostpreussen. Efter fredsslutet afgick han först som ambassadör till Ryssland, hvilket han eggade mot England och Sverige, samt sedermera till Spanien, der han lockade konungafamiljen till Bayonne och med vapenmakt understödde konung Josefs intåg i Madrid. Utnämnd till polisminister efter Fouché, 1810, nedlade han detta ämbete vid restaurationen, men framträdde å nyo under »de hundra dagarna» och blef, då han ville ledsaga sin kejsare i landsflykt, af engelsmännen förd till Malta. Derifrån lyckades han fly till Smyrna 1816, men inställde sig sedan frivilligt i Paris, ehuru han af krigsrätt dömts till döden. Benådad, lefde han obemärkt, tills han efter Julirevolutionen 1830 af Ludvig Filip utnämndes till befälhafvare i Afrika och guvernör i Algeriet. Som sådan eröfrade han Bona och bedref kraftigt kolonisationen. Han återvände till Paris 1833 och dog d. 2 Juni s. å. Mémoires du duc de Rovigo pour servir à l'histoire de Napoleon (8 bd) utgåfvos 1828.