Schlesiska krigen

Schlesiska krigen kallas de tre krig, som 1740--63 fördes mellan Preussen och Österrike om besittningen af den österrikiska provinsen Schlesien. Första schlesiska kriget (1740--42). Orsaken till detta krig var den att Fredrik II i Preussen (1740--86) vid kejrsarinnan Maria Teresias trontillträde, i strid med den af honom antagna pragmatiska sanktionen, framställde anspråk på, icke blott hertigdömena Jülich och Berg, utan äfven de schlesiska områdena Jägerndorf, Liegnitz, Brieg och Wohlau. Då dessa fordringar afslogos och Österrike samtidigt angreps af andra fiender, inföll Fredrik utan krigsförklaring i Schlesien d. 16 Dec. 1740 och eröfrade inom kort nästan hela landet. Det oaktadt tillbakavisade Maria Teresia hans fredsanbud och lät en här under Neipperg rycka honom till mötes, men denna här blef i grund slagen vid Mollwitz (1741). Preussarna eröfrade derefter Brieg samt öfverrumplade Breslau, och när samtidigt August af Sachsen och den bajerske kurfursten Karl Albrecht, understödd af en fransk här, inbröto i Böhmen och Österrike, tvangs Maria Teresia att sluta ett hemligt fördrag i Klein-Schnellendorf 1741, hvarigenom hela nedre Schlesien och en del af öfre Schlesien afträddes till Preussen. Stilleståndet blef emellertid af kort varaktighet, ty Fredrik, som fruktade för de framgångar Österrike vann öfver sina återstående fiender, grep på nytt till vapnen. Ehuru nära att blifva öfverrumplad vid Chotusitz (1742) af prinsen af Lothringen, tillkämpade han sig en vigtig seger och slöt derefter freden i Breslau d. 12 Juni 1742. Genom denna preliminärfred, som stadfästes i Berlin s. å., erhöll Preussen grefskapet Glatz, nedre och öfre Schlesien med undantag af Teschen, Troppau och Jägerndorf. -- Andra schlesiska kriget (1744--45). Då Fredrik II såg sin nyförvärfvade besittning hotad, bl. a. genom det förbund, som ingåtts i Worms 1743 mellan Österrike, England, Nederländerna, Sardinien och Sachsen, bröt han freden i Aug. 1744, eröfrade Prag och framträngde ända till ärkehertigdömet Österrike. Han måste dock snart draga sig tillbaka för att samla förstärkningar, men bröt sedan å nyo in i Schlesien samt besegrade Karl af Lothringen vid Hohenfriedberg (1745) och Sorr (s. å.). Den plan, som österrikarna uppgjort att genom Sachsen rycka på Berlin, omintetgjorde han genom segern vid Hennersdorf (1745) och genom det af fursten af Dessau vunna slaget vid Kesselsdorf (s. å.). Omedelbart derefter slöts fred i Dresden, d. 25 Dec. 1745, på samma vilkor som i Breslau. -- Om tredje schlesiska kriget se Sjuåriga kriget.