Schröder

Schröder, Georg Engelbert, historie- och porträttmålare, föddes i Stockholm d. 31 Maj 1684. Efter att hafva varit elev hos D. von Krafft anträdde han 1703 en utländsk resa, som kom att vara i tjugoett år och under hvilken han förnämligast torde hafva studerat i Venezia och Rom, för en Carlo Maratti, en Trevisani och andra den senromerska barockens mästare. Han tillegnade sig der den raska, men också ytliga framställning, som utmärker detta skede af den italienska konsten. Slutligen hemkallad, som hofkonterfejare efter sin forne lärare, återkom han 1725 och tillträdde nämnda befattning, som han sedan innehade till sin död, i Stockholm, d. 17 Maj 1750 (ej 1740). Han blef dessutom hugnad med hofintendentsvärdighet och lär hafva samlat en ej oansenlig förmögenhet. De sista åren af sitt lif var han overksam, till följd af sjukdom. -- Såsom konstnär företräder S. i Sverige det italienska inflytandets sista skede. Bland hans många arbeten, hvilka äro af skiftande art och värde, må främst nämnas hans altartaflor och småbilder, som äro spridda vidt omkring. I dem framträder han hufvudsakligen såsom en efterföljare af de nyss nämnde italienarna. Sammansättning, formgifning och färg äro ofta duktiga nog, särdeles färgen, men utförandet kan i allmänhet ej frikallas från flyktighet. Snabbmåleri var, som bekant, hela denna riktnings arfsynd. Bland hans mer framstående verk af detta slag äro Kristi korsfästelse (1738, Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm), kanske hans bästa historiemålning, af ovanlig ädelhet i karakteristik och färg, och Nattvarden (flere motiv och repetitioner, i Tyska kyrkan i Stockholm, från 1743, i Drottningholms slottskapell, Nyköping från 1739, Norrtelge, Vexiö m. fl. st). Smärre bilder af religiöst innehåll, de flesta väl reminiscenser från hans italienska studier, träffas i enskilda samlingar tämligen sparsamt. Oftare deremot förekomma hans mytologiska, allegoriska och historiska stycken, hvilka i Sverige utgöra uppslaget till verkligt kabinettsmåleri. Bland arbeten af detta slag förtjena hågkommas: Bacchus och Ariadne, Europas bortförande (motstycken), Paris' dom (efterbildning efter Coypels original i Nationalmuseum), Apelles och Kampaspe och Apelles målande Venus efter de skönaste flickor i Athen (motstycken, af den senare ett vackert exemplar i Göteborgs museum), Apollo och muserna (liten plafond, 1738, Hammers museum), De fyra elementen (fyra taflor, i Nationalmuseum), Regni status florentissimus (två allegoriska dörrstycken å Drottningholm, 1730) m. fl. Porträtten voro emellertid hans hufvudsakliga sysselsättning; och det var genom mångdubblandet af konung Fredriks och drottning Ulrika Eleonoras konterfej som han, enligt en gammal biograf, »drog vackra slantar utur det vördade konungahuset». I synnerhet drottningen öfverhopade honom med beställningar på sitt konterfej, likasom på altartaflor, dem hon med frikostig hand utdelade. Dessutom målade han en mängd andra framstående personer: M. Stenbock (1708, det tidigaste kända af konstnären; Gripsholm), M. G. Gyllenstierna, S. Triewald, J. P. Lemke, (1729, i Konstakademien), N. Keder, de turkiske envoyéerna Mastafa Aga (1727) och Sahid Mehemed Efendi (1733) med deras sviter, m. fl. De förekomma i högst betydligt antal spridda öfver hela landet, ehuru sällan signerade. I Konstakademien finnes ett af honom måladt sjelfporträtt. Gravyrer efter hans bilder hafva utförts af Geringius, Bergqvist och Gillberg. S. utbildade flere lärjungar, bland hvilka den berömde Roslin och den framstående porträttören Fr. Brander torde varit de förnämste. -rn.