Schröder, en från Mecklenburg härstammande slägt, hvaraf trenne medlemmar som biskopar skaffat sig berömmelse. 1. Herman S., född 1676 i Uddevalla, studerade i Lund, tjenstgjorde sedan vid gymnasiet och domkyrkan i Göteborg, var 1716 som fältsuperintendent med på det norska fälttåget samt utnämndes 1717 till kyrkoherde i Uddevalla, 1718 till kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm och 1729 till biskop i Kalmar. Teologie doktor i Upsala 1732, dog han i Kalmar 1744. Han var en bland dem, som kraftigast uppträdde mot den dippelska rörelsen. -- 2. Jöran Klas S., den föregåendes son, f. 1714 i Göteborg, blef 1739 lektor vid Kalmar gymnasium samt förordnades 1742 till hofpredikant, 1748 till öfverhofpredikant och 1751 tillika till pastor primarius i Stockholm, hvarjämte han s. å. blef kronprinsens lärare i teologi och 1753 arfprinsarnas lärare i samma ämne. Från sin befattning som öfverhofpredikant entledigades han 1756, men utnämndes 1770 till superintendent i Karlstads stift och 1772 till biskop derstädes. Allt ifrån 1752 var han vid riksdagarna ledamot af presteståndet, i hvars öfverläggningar han med ifver deltog. Dessutom användes han mycket i kommunala värf. Teologie doktor 1752. Död i Karlstad 1773. Hans barn adlades 1759 med namnet Schröderheim. -- 3. Karl Gustaf S., den föregåendes broder, f. 1717 i Landvetters prestgård i Göteborgs stift, d. 1789 som teologie doktor och biskop i Kalmar, var under riksdagarna från 1760 till 1778 en af de inflytelserikare medlemmarna af presteståndet.