Sekret proposition kallas den framställning, som den svenska regeringen en tid långt gjorde till ständerna vid riksdagen i ämnen, som ansågos böra hållas hemliga eller voro af en mera ömtålig natur. Den gällde ursprungligen utrikes ärenden och afgafs till sekreta utskottet, hvilket tillkommit af samma behof att åt de ömtåligaste frågorna bereda skyddet af en större diskretion, ett behof, som den svenska riksdagens egendomliga sammansättning gjorde särskildt kännbart. Redan från slutet af Gustaf II Adolfs regering finnas bevarade sådana till sekreta utskottet »in secreto» öfverlemnade »punkter». Först 1672 afgafs en sådan proposition i inrikes ärenden. Sjelfva namnen »sekret proposition», liksom »sekret utskott», börja under Karl XI:s regering begagnas. Svaren uppsattes af sekreta utskottet, och åt desamma brukade ständerna i riksdagsbesluten gifva sitt godkännande.
Detta bruk öfvergick till Frihetstiden, då »sekretessen» nådde sin högsta blomstring. Sekreta propositioner afgåfvos icke blott i utrikes ärenden, utan äfven i frågor rörande statsverket, försvarsväsendet och banken. Omfångsrikast brukade sekreta propositionen i utrikes ärenden vara och svällde understundom ut till en tjock volym. Svaren på densamma uppsattes af den Mindre sekreta deputationen och undertecknades af talmännen för de tre högre stånden. Men under en följd af riksdagar nöjde man sig icke dermed. När de utrikes konjunkturerna voro särdeles ömtåliga, uppsattes äfven ett sekret bihang (det s. k. »testamentet») till svaret på den sekreta propositionen. Detta uppdrag lemnades stundom åt ett mindre antal personer, valda inom eller (såsom 1741) äfven utom sekreta utskottet, delgafs ej alltid utskottet in pleno och öfverlemnades i ett försegladt konvolut åt riddarhussekreteraren att förvaras. Det innehöll föreskrifter, som regeringen vid vissa inträffande eventualiteter hade att följa. Första gången ett sådant bihang förekom var vid riksdagen 1726–27. Vid riksdagen 1740–41 uppsattes icke mindre än tre eller till och med fyra sådana bihang, af hvilka de tre innehålla olika föreskrifter i afseende på fredsvillkoren med Ryssland, allteftersom de politiska och militäriska konjunkturerna ställde sig. Denna gång undertecknades de af alla de för ändamålet deputerade; eljest brukade äfven bihangen undertecknas af de tre talmännen. Efter 1756 förekommo de ej vidare. — Äfven efter Frihetstidens slut förekommo skriftliga framställningar till s. k. hemligt utskott (så t. ex. under Gustaf III:s tid), men namnet sekret proposition användes icke. Ehd.