Sjakalen

Sjakalen. Canis aureus, zool., en till hundslägtet hörande art, hvars utbredningsområde sträcker sig öfver en stor del af Asien, norra Afrika samt Dalmatien och Grekland. Den står vargformerna närmare an räfvarna, har de för de förra utmärkande kraniekaraktererna och en rund pupill, men närmar sig deremot räfvarna genom längre nos och yttre habitus. Pelsen är måttligt långhårig, grof; bottenfärgen grågul, på ryggen och sidorna svartaktig, på buksidan gulröd eller ljusgul. Sjakälen är sannolikt samma djur, som Simson använde för att spela filistéerna det bekanta sprattet. Hvad lefnadssättet beträffar, visar sig sjakalen vara en mellanlänk mellan räfven och vargen. Om dagen håller han sig dold; först på qvällen ger han sig i stora flockar ut på ströftåg. Både hans tjut och hans närgångenhet hafva gjort honom illa beryktad. Oförsynt går han till och med in i bebodda hus och tager för sig hvad ätbart han kan komma öfver. L-e.