Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Sjamaner

Ämne: Tempel och gudadyrkan i antiken · Mytologi och sagohistoria

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 1131 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Sjamaner kallas i nord-asiatiska land (Stora Tatariet, Mongoliet, en del af Kina, Sibirien, Kamtsjatka) vissa personer, hvilka betraktas såsom medlare mellan andarna och menniskorna. De äro både prester och läkare samt anses kunna genom sina trollsånger göra underkurer. Deras lära, sjamanismen, en lemning af den urgamla dyrkan af förfädernas andar, framträder i olika former hos alla folk af den turanska rasen, i sin högsta utveckling hos mandsju-tatarerna under de århundraden, som föregingo deras invasion i Kina. Den var hos de senare påverkad af buddhismen, men utan att förlora sin ursprungliga karakter. Sjamanerna, hvilka tro sig få uppenbarelser om tillkommande händelser, pläga sjungande och slående på trumma samt genom kretsande rörelser försätta sig i ett kataleptiskt och ekstatiskt tillstånd, hvarunder de uttala sina orakelsvar. Deras gudstjenst består i offer, bön och sång.