Slutledning

Slutledning l. syllogism, log., medelbart slutande, den tankeform, hvarigenom ett begrepp tänkes i förhållande till ett annat begrepp medelst bådas förhållande till ett tredje, t. ex. »alla däggdjur föda lefvande ungar; alla hvalar äro däggdjur; alltså alla hvalar föda lefvande ungar» -- hvarvid man insett förhållandet mellan de två begreppen »hvalar» och egenskapen att »föda lefvande ungar» medelst båda deras förut bekanta förhållande till begreppet »däggdjur». I hvarje slutledning ingå sålunda tre begrepp l. termer, nämligen: undertermen, det begrepp, som skall närmare bestämmas genom sitt förhållande till ett annat (»hvalar»); öfvertermen, det begrepp, som skall bestämma undertermen (egenskapen att »föda lefvande ungar»); samt medeltermen, det begrepp, som förmedlar sambandet mellan de båda andra termerna (»däggdjur»). Undertermen plägar, såsom subjekt i slutsatsen, betecknas med bokstafven S, öfvertermen såsom predikat med P och medeltermen med M. Likaledes består hvarje enkel slutledning af tre omdömen, som uttrycka förhållandena mellan termerna, näml.: öfversatsen, som uttrycker förhållandet mellan M och P (i det anf. ex. »alla däggdjur föda lefvande ungar»); undersatsen, mellan S och M (»alla hvalar äro däggdjur»); samt slutsatsen eller konklusionen, mellan S och P (»alla hvalar föda lefvande ungar»). De två förra kallas, i motsats till slutsatsen, premisser, ehuru de vid kunskaps utveckling ej nödvändigt måste gå före slutsatsen (utan man kan börja med slutsatsen och t. ex. inleda de efterföljande premisserna med ett »emedan»). -- All slutledning utgör en subsumption af ett enskildt fall under en allmännare regel. De allmännaste fordringarna för dess riktighet äro: 1:o att i den enkla slutledningen ej få finnas flere än tre termer, ty annars finnes ej det erforderliga sambandet mellan termerna (det vanligaste felet deremot är »quaternio terminorum», som uppkommer derigenom att medeltermen användes i olika betydelse i premisserna, t. ex. »Alla räfvar hafva svans; Cajus är en riktig räf; alltså har Cajus svans»); 2:o att af endast negativa eller endast partikulära premisser ingen slutsats kan dragas (t. ex. af dessa båda premisser: »inga däggdjur lägga ägg» och »inga växter lägga ägg» -- vet man ingenting om förhållandet mellan däggdjur och växter; och likaledes af dessa båda premisser: »några däggdjur äro rofdjur» och »några vattendjur äro däggdjur» -- kan man ingenting sluta rörande förhållandet mellan däggdjur och vattendjur); 3:o slutsatsen följer den svagare premissen i afseende på qvalitet och qvantitet, så att, om endera premissen är negativ, blir slutsatsen det ock, och likaledes om endera premissen är partikulär, blir slutsatsen också partikulär (t. ex. ur premisserna: »däggdjuren lägga icke ägg» och »hvalarna äro däggdjur» -- kan man endast sluta till att »hvalarna lägga icke ägg»; och ur premisserna: »alla däggdjur föda lefvande ungar» och »några vattendjur, näml. hvalarna, äro däggdjur» -- kan man endast sluta till att »några, ej alla, vattendjur, föda lefvande ungar»). -- Slutledningar kunna indelas: 1:o med afseende på termernas antal, uti enkla slutledningar, med endast en medelterm, och sammansatta, med flere i inbördes successivt förhållande stående medeltermer; 2:o med afseende på öfversatsens relation uti kategoriska, hypotetiska och disjunktiva slutledningar; 3:o med afseende på medeltermens ställning i premisserna uti olika figurer; 4:o med afseende på premissernas qvalitet och qvantitet i olika modi eller slutsätt. Den enkla kategoriska slutledningen har till öfversats ett kategoriskt omdöme (se Figur och Kategorisk). -- Hypotetisk slutledning är en slutledning, hvars öfversats är ett hypotetiskt omdöme (se Hypotetisk). -- Disjunktiv slutledning är en sådan slutledning, hvars öfversats är ett disjunktivt omdöme (se Disjunktiv). -- De sammansatta slutledningarna l. polysyllogismerna l. slutledningskedjorna lyda i allmänhet samma regler som de enkla. Särskildt bör vid dem iakttagas, att kontinuitet på alla punkter finnes mellan de olika premisserna, och att blott en premiss får vara negativ och likaledes blott en partikulär (se Polysyllogism). -- Man behöfver ej i en slutledning uttrycka i ord hvarje enskild led, utan kan alltför väl lemna något underförstådt eller blott antydt. Så uppkomma hvad man kallar sammandragna l. kryptiska slutledningar (i motsats till utförda), och äro dessa de vanligaste. Enkla sådana slutledningar kallas enthymem (se d. o.). Sammansatta sammandragna slutledningar äro af två slag: epicherem (se d. o.) och sorit (se d. o.). -- Läran om slutledningar tillhör logiken (se d. o.). S-e.