Smidighet

Smidighet, fys. Om man förskjuter en kropps smådelar så mycket, att spänstighetsgränsen öfverskrides, upphör antingen delarnas sammanhang helt och hållet, eller ock ordna smådelarna sig i nya stabila jämnvigtslägen. I förra fallet kallas kroppen spröd, i senare smidig eller tänjbar. Genom utsträckning eller slag kunna följaktligen tänjbara och smidiga kroppar gifvas nya yttre former: de smidiga metallerna kunna utdragas till fina, starka trådar och präglas till mynt. Ju större skilnaden är mellan en kropps bärighetsmodyl och hans brottmodyl, dess större är kroppens smidighet (se Spänstighet). De flesta metallerna äro smidiga vid vanlig temperatur; zinken är spröd vid vanlig temperatur, men mellan 100° och 150° C. fullkomligt smidig, så att den kan utvalsas till bleck; blyet och tennet äro visserligen smidiga, men föga elastiska och kunna derför ej utdragas till trådar af någon styrka. Mangan, kobolt, vismut, krom, antimon och arsenik äro spröda. A. Bi-n.