Statsinkomster

Statsinkomster. Staten, såsom hvarje annat timligt väsende, behöfver för sin tillvaro materiella ting. Derför är nödvändigt, att staten får sådana till sin disposition, och de ting han sålunda har att förfoga öfver kallas statsinkomster. Med afseende på de behof, hvilka statsinkomsterna äro afsedda att betäcka, delas de i ordinarie, sådana, som äro afsedda att betäcka de i statens hushållning regelbundet förekommande behofven, och extraordinarie, hvilka anvisas till bestridande af tillfälligt förekommande behof. (Se Extra ordinarie statsinkomster och Ordinarie statsinkomster.) Med afseende på arten kunna de vara af mångfaldigaste slag. De vanligaste torde vara följande fyra: 1) privatinkomster (så kallade, emedan de kunna innehafvas äfven af enskilda personer), såsom inkomster af jord, hus, skogar, kapital o. d.; 2) inkomster af anstalter och inrättningar, hvilka staten upprättat, t. ex. jernvägar, postanstalter o. d., till hvilka äfven räknas de afgifter, som upptagas vid anlitande af förvaltningens organ (stämpelpappersafgifter, lösen, sportler o. d.), inregistreringsafgifterna m. m.; 3) inkomster af höghetsrättigheter, d. v. s. rättigheter, som staten, på grund af sitt jus eminens, tagit för sig i anspråk, t. ex. myntningsrätt, kontrollstämpling, böter, konfiskeradt gods, produktion af eller handel med vissa varor, såsom tobak, bränvin, salt o. d.; och slutligen 4) skatter (se Skatt). Dertill kunna läggas de betydliga inkomster, hvilka, om äfven indirekt, beredas staten genom naturaprestationer af såväl arbete som äfven af vissa ting, hvilka skilja sig från de i persedlar ingående skatterna derigenom ätt de äro af natur att direkt uppfylla ett statens ändamål, såsom förhållandet är i Sverige med prestationerna till rustnings- och roteringsverken. Det mest omfattande exemplet på en till staten utgående prestation är den allmänna värnpligten. Th. R.