Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Széchenyi

Ämne: Ungerska statsmän och politiker · Ungrare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 1192–1193 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Széchenyi [se'tsjänji], ungersk greflig slägt. 1. György I S., först ärkebiskop i Kalocsa, sedan 1685 ärkebiskop i Gran och Ungerns primas, arbetade under turkarnas invasion med kraft för sitt lands höjande såväl i kyrkligt som i militäriskt hänseende. Död 1695. -- 2. György II S., krigare, grefve, den förres brorson, var en af Ungerns ypperste hjeltar i krigen mot turkarna. Han upphöjdes 1697 i ärftligt grefvestånd. -- 3. Pál S., prest, grefve, den förres broder, född 1642, blef 1695 ärkebiskop i Kalocsa, uppträdde såsom medlare under det af Frans II Rákoczi ledda upproret samt försvarade verksamt i kejsarens råd Ungerns konstitutionella rättigheter. Död 1710. -- 4. István S., patriot, grefve, son af den såsom grundare af Ungerns nationalmuseum bekante grefve Ferenc S. (1754--1820), föddes i Wien d. 20 Sept. 1792. År 1809 ingick han i den ungerska insurrektionshären och deltog derefter i de flesta fältslagen mot Napoleon I. 1826 lemnade han krigstjensten som ryttmästare och egnade sig med glödande fosterlandskärlek åt genomförandet af fredliga reformer i sitt fädernesland. Sålunda upprättades förnämligast genom hans bemödanden en ungersk akademi, en nationalteater och ett musikkonservatorium. Det var äfven han, som genomdref byggandet af en bro öfver Donau mellan Pest och Buda samt kraftigt arbetade för grundande af ångbåtsfart på Donau och för reglerande af Teis. I sina ekonomiska och sociala reformförslag valde han i allmänhet såsom mönster förhållandena i England, hvilket land han besökte sexton gånger i sitt lif. År 1830 utgaf han sitt epokgörande arbete Hitel (Krediten), hvilket liksom hans 1832 offentliggjorda skrift Világ (Ljus) innehöll en skarp kritik af samhällsförhållandena i Ungern och gaf stark fart åt den politisk-nationella rörelsen. Intill 1848 var S. obestridligen ledaren af det materiella framåtskridandet i Ungern; på det politiska området öfverflyglades han deremot från 1840 af Kossuth med det radikala partiet. Mot denne sin fiende kämpade han såväl i tidningar och broschyrer (A kelet népe, Österns folk, 1841 m. fl,) som i riksdagen, men de farhågor, som han uttalade för följderna af den genom motståndaren framkallade chauvinismen bemöttes endast med hån. År 1848 ingick S. i Ungerns första sjelfständiga ministèr såsom minister för de offentliga arbetena och fortsatte der striden med sin kollega Kossuth. Då det kort derefter kom till öppen brytning med Österrike, greps S. af vansinne och fördes till ett hospital i Döbling vid Wien. Med återvunnen helsa utgaf han 1859 i anledning af en för ministèren Bach skrifven apologi den skarpa broschyren Ein blick auf den rückblick. Omedelbart efter sedan polisen till följd af denna skrift anställt undersökning i S:s hem, gaf denne sig natten till den 8 April 1860 döden med ett pistolskott. S., som af sin motståndare Kossuth benämndes »den nyaste tidens störste ungrare», förenade med en glödande fosterlandskärlek statsmannens klara blick och den mångsidigt bildade verldsmannens humanitet. -- 5. Béla S., upptäcktsresande, grefve, den förres son, född d. 3 Febr. 1837, företog 1863 en resa till Amerika, beskrifven i hans verk Amerikai útam (Min resa till Amerika, 1865) samt 1867 och 1870 jagtutflygter till Algeriet. 1877--80 gjorde han jämte flere vetenskapsmän en forskningsfärd genom Indien, Japan, Borneo, vestra Kina m. fl. delar af Asien. Resultaten af denna resa har S. offentliggjort dels i ungerska vetenskapsakademiens skrifter, dels i sjelfständiga arbeten.