Tai

Tai, thai (taifolken), är såväl det etnografiska som det egna inhemska namnet på den folkstam, hvilken utgör hufvudmassan af Siams innevånare och utom dess gränser är bofast på Malakka, i norra och östra Birma samt angränsande delar af sydvestra Kina. Af sina grannar birmaner och kineser kallas de sjan (shan, shyan), ett namn, som anses härstamma från sanskritordet schjâma, »mörkfärgad», och vara ursprunget till den europeiska formen Siam. Tillhörande den indokinesiska eller (enl. Peschel) malajokinesiska grenen af den mongoliska rasen (se d. o.), ega taifolken alla de för denna ras utmärkande fysiska kännetecken och bekänna sig i religiöst hänseende till buddhaismen. Men den kultur denna religionsform medför har blott hos de egentlige siameserna, hvilka sjelfva kalla sig thai (»fria»), slagit fastare rot, medan öfriga hithörande stammar ännu qvarstå på en mer eller mindre halfvild ståndpunkt. Så vidt de hittills äro kända, delas taifolken i 5 stammar: 1) de egentl. siameserna, i södra Siam; 2) lao (se d. o.), i norra Siam; 3) birma-sjan (Eng. shan of Burma), dels i två större enklaver i norra Birma, dels i östra Birma mellan Saluenoch Mekong-flodernas öfre lopp med lao till grannar i s. och i n. sammanhängande med 4) tai-mau (-mow), tai-khe eller kina-sjan i sydvestra Junnan; 5) khamti, omkring gränsen mot Tibet mellan Kinsja-floden och Brahmaputras östligaste lopp. Dessutom är en del af Assams innevånare ursprungliga taistammar, hvilka nu till språk och religion fullständigt hinduiserats, medan deras egen dialekt, ahom (= assam?), nyttjas blott som heligt språk af de få prestfamiljer, som ännu hålla fast vid buddhaismen. Några forskare räkna också urinnevånarna i vissa andra delar af sydvestra Kina, de s. k. miao-tse (se d. o.), till taifolken. Blott för siameser och lao kan det ungefärliga antalet beräknas, till nära 4 mill. I språkligt hänseende bilda dessa folk en enhetlig, isolerad grupp af de s. k. enstafviga (stundom, med orätt, kallade, formlösa) språken, men endast siamesiskan har utbildats till literaturspråk och blifvit närmare bekant (jfr Siamesiska språket). För de öfriga har man endast några obetydliga ordsamlingar. Se Garnier: »Exploration de Mekong» (1872). H. A.