Tamasjek

Tamasjek, temasjek, Berber. te-masight, [temasjir], det nu vanliga namnet på det språk, som talas af de under namnet imosjar (se d. o.) bekanta, infödda stammarna i mellersta Sahara. Tillhörande den libyska eller berberska gruppen af de hamitiska språken (se d. o.), utgör tamasjek egentligen en dialekt af hvad som numera vanligen kallas »berberspråket», ej att förblanda med hvad som i Egypten kallas berberspråk (jfr Nuba). Alla hithörande dialekter -- kabyliskan (zuawa, sjawi o. a.) i Kabylien, rif-dialekten på Marokkos norra kust, zenatia i oaserna Mzab och Wargla, sjelha i oaserna Tafilet och Tuat samt södra Marokko, zenaga vid Senegal, oasen Siwas dialekt m. fl -- stå nämligen hvarandra så nära, att de kunna förstås af hvar och en, som tillhör detta språksamfund. Af dessa dialekter är kabyliskan (jfr Kabyler) den (politiskt) vigtigaste och tamasjek den renaste och ursprungligaste, hvarför äfven namnet tamasjek ofta af tyska lärde nyttjas i samma allmänna betydelse som berberspråket. -- Ljudsystemet i tamasjek innefattar blott få vokaler: a, e, i, u och (sällsynt) o, inga diftonger, men så mycket fler konsonanter: q (postpal.), k, g, [chi] (ch), [gamma] (gh, r), h; t, t, [theta] (th), [delta] (dh); b, f; j, w, r, l, n, ñ, n, m; s, z, s, z; ts, ts, dz. Korta vokaler uttalas lika otydligt och sväfvande som i arabiskan. Inhemskt alfabet, tifinart, finnes, ombildadt af libysk-feniciskt och derför saknande vokaltecken, men nyttjas sällan. Vanligen användes för tamasjek, liksom alltid för alla öfriga berberdialekter, det arabiska alfabetet. Nomen har två genera: mask. betecknadt af börjande vokal och femin. af börjande och slutande t, t. ex. akli, neger, taklit, negrinna, men ingen artikel finnes (enligt hitintills gjorda språkbeskrifningar). Dual saknas. Pluralbildningen, hvarvid första vokalen alltid öfvergår i mask. till i och i fem. till ti, är dels yttre, tillägg af ändelsen -n (-en, -an), dels inre (»bruten»), förändring af rotstafvelsens vokal, dels en förening af bådadera, t. ex. anhil, struts, pl. inhal; iklan (mask.), tiklatin (fem.), negrer. Kasusböjning saknas. Nomin. och ackus. skiljas genom satsordningen: subj., verb, obj. Andra kasus uttryckas med prepos.: gen. vanligen med n (en, franskt de), dat. med t o. s. v. Adj. står efter sitt subst. och antager samma genus- och pluralmärken. Pronomina person. äro oböjliga; objektformer vid verb och prepos. samt possessiva uttryckas med suffix, hvilka visa stor öfverensstämmelse med de semitiska språkens. Verbet har egentligen blott 3 former: imperativ (rena stammen), eks, ät, particip med -an, eksan, samt ett tempus, aorist, bildadt med prefix och suffix, nästan identiska med den semitiska aoristens. Tiden bestämmes genom partiklar framför aoristen: ad för fut., kelad för plusqv. o. s. v. Utomordentligt rik är deremot bildningen af härledda stammar, af hvilka de flesta visa stor öfverensstämmelse med de semitiska språkens. Literaturen består blott af upptecknade sagor och sånger, fördrag och affärshandlingar, bref och dyl., dels i handskrifter i Paris och Algers bibliotek, dels utgifna af franska lärde. Delar af Nya test. hafva också utkommit på några kabyliska dialekter. -- Jfr Hanoteau: »Essai de grammaire de la langue tamachek» (1860), Olivier: »Dictionnaire français-kabyle» (1878), Basset: »Note de lexicographie berbère» (Ser. I--IV, 1883--88), »Manuel de la langue kabyle» (1887), »Contes populaires berbères» (1887). H. A.