Tjensteman

Tjensteman. Bland svenska statens tjenare särskiljer man med hänsyn till deras olika rättsliga ställning två klasser: ämbetsmän och tjenstemän. Under det att ämbetsmännen i regeln innehafva sina befattningar i det offentligas tjenst på grund af kunglig utnämning eller utöfva befattningar, till hvilka konungen plägar utnämna, tillsättas deremot tjenstemännen af underordnade myndigheter (centrala ämbetsverk, konungens befallningshafvande o. s. v.) i enlighet med föreskrifter och medgifvanden i reglementen, instruktioner l. dyl. Tjenstemännens verksamhet är också i allmänhet af mera, underordnad beskaffenhet och utöfvas i många fall till ämbetsmännens biträde; deras värf innebär jämväl mindre auktoritet än ämbetsmännens. Särskildt straffrättsligt skydd i och för tjenstens utöfning är visserligen tillförsäkradt tjenstemännen likaväl som ämbetsmännen, men straffen äro vida strängare, då förgripelsen eller förnärmelsen riktas mot en ämbetsman eller med honom likställd offentlig funktionär, än då föremålet varit en tjenstemän. Med statens tjenstemän äro, hvad detta straffrättsliga skydd angår, äfven de kommunala tjenstemännen likställda. Med hänsyn till de särskilda brott, som kunna af offentliga funktionärer vid deras verksamhet begås, och de straff, som derigenom ådragas, gälla samma stadganden för statens och kommunernas tjenstemän som för ämbetsmännen (Straffl. kap. 25). Om ämbets- och tjenstemäns antagande i statens tjenst, befordran, inbördes ställning, afsked o. d. se t. ex. Afsked, Befordran, Fullmakt, Förslag, Förtroendeämbete, Pension, Prestval, Rang, Tjensteår. -- De svenske tjenstemännen motsvaras i Norge och Danmark af bestillingsmænd, ämbetsmännen af embedsmænd. K. H. B.