Tomas

Tomas, biskop, den förste namngifne svenske skald på modersmålet, var på 1420-talet domprost i Strengnäs och utnämndes 1430 till biskop derstädes. Han stod i ynnest hos konung Erik XIII och deltog såsom rådsherre i hans förhandlingar med tyska furstar och städer, men slöt sig 1434 afgjordt till den folkvalde rikshöfvitsmannen, Engelbrekt, och blef dennes vän. T. dog i Strengnäs d. 22 Januari 1443. Han är berömd såsom författare till några för sin tid förträffliga dikter, främst sången om Engelbrekt och Karl Knutsson, äfven kallad »Engelbrekts-visan» (se d. o.), hvilken är något torr och krönikeartad, tills den i de varma, liffulla slutstroferna tager en högre flygt, och den glödande dikten om Friheten («Friiheeth är thz betzta thing»), ett högstämdt och ädelt uttryck för unionstidens sträfvanden. Af mindre betydenhet är hans allegoriska dikt om Troheten (»Thz märke mz sik»), en klagosång, som förmodas anspela på Karl Knutssons förräderi mot Erik Puke, samt en i samma versmått skrifven dikt om Konstens och dygdens förakt, hvilken äfvenledes tillskrifves T. Renhet och ledighet i språket samt en innerlig känsla för fosterland, för rätt och frihet utmärka T:s skaldskap. -- Det är icke efter denne T., utan efter den engelske biskopen Tomas från Canterbury (se Becket), som d. 29 Dec. i almanacken bär namnet »Tomas Biskop».