Tomas

Tomas (Aram. Toma, »tvilling»; i Joh. 11: 16 etc. öfversättes också namnet med det grekiska Didymos, som äfvenledes betyder tvilling), en af Jesu apostlar. Om hans härkomst, familjeförhållanden och samhällsställning förefinnas inga uppgifter, och den evangeliska berättelsen talar för öfrigt ej häller mycket om honom. Dock förekomma i Johannes' evangelium tecknade några spridda drag af honom, genom hvilka man får en föreställning om hans person. När Jesus med anledning af sin vän Lazarus' död tillkännager sin afsigt att begifva sig till det mot honom fientliga Jerusalem och lärjungarna söka afråda honom derifrån, säger T. till dem: »Låtom ock oss gå, på det att vi må dö med honom» (Joh. 11: 16). Och när Jesus i sitt afskedstal till lärjungarna säger: »Hvart jag går veten I, och vägen veten I», invänder T.: »Herre, vi veta icke hvart du går, och huru kunna vi veta vägen?» (Joh. 14: 5). Och slutligen förekommer hos samme evangelist (20: 24--29) den kända berättelsen om T:s tvifvel på Jesu uppståndelse och om hur hans tvifvel häfdes. Af den först omtalade händelsen ser man, att T. med orubblig troshängifvenhet är fäst vid Jesus och hans sak, ända derhän att, när medlärjungarna rygga tillbaka för lidande och död med mästaren, han utan tvekan besluter sig för att följa honom. En viss likhet företer han i detta afseende med Petrus. Men då den senare var den glödande entusiasten, som lät hänföra sig af sina känslor, var T. deremot en reflekterande och pröfvande ande, som i sitt inre måste kämpa sig till visshet, men sedan också var orubblig i sin tro och beredd att dö för den. Hvad särskildt beträffar berättelsen i Joh. 20 förstås den först då riktigt, när den sammanställes med de båda andra ställena. Den har ofta blifvit missförstådd på det sätt att T. fått gälla för en vanlig »tviflare», hvarför uttrycket »att vara en Tomas» blifvit liktydigt med att vara en otrogen tviflare. -- Den kyrkliga traditionen lemnar om T. olika uppgifter under olika tider. Enligt Tomastraditionen i -dess äldsta skick skulle T. hafva predikat kristendomen i Partien. Längre fram visades hans graf i Edessa, der han skulle hafva dött en naturlig död. I denna senare berättelse kallas han Judas Tomas och identifieras med aposteln Judas, Jakobs (tvilling-)broder. Enligt en från 4:de årh. härstammande sägen hade T. predikat i Indien (se Tomaskristna) och blifvit öfverhufvud för hela Orientens kyrka samt slutligen lidit martyrdöden, hvartill senare fogades den uppgiften att hans kropp förts till Edessa, genom hvilket tillägg man sökte sammansmälta denna tradition med en äldre. Denna sägen, framställd i de gnostiska Tomasakterna (Acta Thomae), identifierar T. icke med aposteln Judas, utan med »Judas, Herrens broder». Enligt en i 7:de årh. uppkommen version af denna sägen skulle T. hafva varit först parternas, medernas och persernas apostel och sedan indernas samt lidit martyrdöden i »Kalamine» i Indien. En variant af denna sägen åter förlägger hans martyrdöd till Mailapur. Denna variant förskrifver sig från de indiske s. k. »tomaskristna», som räkna T. såsom sin kyrkas grundläggare. -- I den bildande konsten framställes T. i begrundande ställning, med en lans eller ett vinkelmått såsom attribut (jfr Apostel, sp. 908). Hans åminnelsedag är i den romersk-katolska kyrkan d. 21 Dec. (se Tomedag), i den grekisk-katolska d. 6 Okt. samt 1:sta sond. efter påsk (»Tomas-söndagen»; se Quasimodogeniti). J. P.