Törne, von, svenska och finska adliga slägter, som härstamma från politieborgmästaren i Stockholm Hans Olofsson Törne (d. 1671). Dennes äldste sons söner, Mikael och Olof (se T. 1), adlades 1727 och 1726 med namnet v. T., likaså 1731 hans femte sons son Peter. Mikael blef stamfader for den ännu lefvande svenska ätten v. T. (Olofs ättegren är utdöd), Peter för den 1818 å finska riddarhuset immatrikulerade linien. Från den ofvannämnde politieborgmästaren T. leda flere adliga ätter sina anor; hans andre son, Olof, adlades med namnet Törnflycht, hans tredje sons son Karl med namnet Törnebladh, hans fjerde sons son Karl med namnet Törnstjerna och hans sjette son, Lorens, med namnet Törne.
1. Törne, Olof von, ämbetsman, politiker (son af justitieborgmästaren i Stockholm Mikael Hansson Törne), född i Stockholm d. 4 Juli 1686, var sekreterare åt Karl Gyllenborg under dennes ministertid i England, blef 1719 e. o. assessor i Kommersekollegium, adlades 1726, blef kommissarie i Kommersekollegium 1728, ord. assessor i samma ämbetsverk 1729 och kommerseråd 1732. Sin egentliga betydelse hade T. såsom en driftig, men samvetslös partigängare. Efter att hafva åt konung Fredrik I utfört åtskilliga hemliga uppdrag trädde han i Frankrikes tjenst, när detta 1734 började motarbeta Arvid Horn, och antagligen var det von T., som då, köpt af den franske ministern Casteja för 60,000 plåtar, förmedlade den öfverenskommelse mellan denne och Horns motståndare, K. Gyllenborg och D. N. v. Höpken, som lade grunden till Hattpartiet. Till dettas seger bidrog von T. genom utgifvandet af hemliga stridsskrifter och genom värfningsresor före öppnandet af 1738 års riksdag. Både då och vid åtskilliga andra riksdagar var han en verksam ledamot af sekreta utskottet. Han dog d. 23 Juni 1745. S. B.
2. Törne, Johan Reinhold von, krigare, besjungen af J. L. Runeberg i »Fänrik Ståls sägner», den föregåendes kusins son, son af den ofvannämnde Peter von T., föddes d. 5 Aug. 1752, deltog såsom kapten i Gustaf III:s ryska krig (1788--90), blef 1790 major vid Savolaks' lätta infanteriregemente och befordrades under kriget 1808--09 till öfverstelöjtnant. T. utmärkte sig vid flere drabbningar under detta krig, såsom vid Lappo och Alavo, och var i slaget vid Oravais nära att falla i fiendens händer. Han anförde sin trupp under reträtten mot norden samt deltog i vår- och sommarfälttåget i norra Sverige 1809. Efter krigets slut erhöll han afsked ur svensk tjenst. Död i Borgå d. 3 Okt. 1810. T. var, såsom äfven Runeberg skildrar honom, en något originel man, redbar och kallblodig i farans ögonblick. M. G. S.