Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Triton

Ämne: Grekiska och romerska gudar och antik kult · Mytologi och sagohistoria

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 733 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Triton, Grek. mytol., en son af Poseidon och Amfitrite, ursprungligen väl en personifikation af den brusande hafsbränningen. Sjömän och kustbor fruktade honom stundom som en illvillig och rofgirig hafsdemon. Ofta omtalas äfven ett flertal af tritoner, hvilka dels i andra hafsgudars följe, dels på egen hand ystert tumla om bland böljorna och skalkas med hafsnymferna. Icke utan skäl har man kallat tritonerna »hafvets satyrer». Deras gestalt, sådan den ofta framställes af den bildande konsten, var sammansatt af menniska och fisk (i det att menniskokroppen nedtill utlöper i en eller två fiskkroppar i st. f. ben). Möjligen är denna dubbelgestalt ett lån från Orienten, der den förekommer hos filistéernas och syrernas fiskgudar Dagon och Derketo. I handen bära tritonerna ofta en vriden snäcka, hvilken de nyttja som trumpet (se Trumpetsnäckan). A. M. A.