Trontal

Trontal, det helsningstal, som monarken (eller, å hans vägnar, en minister eller annan högre ämbetsman) plägar hålla från sin tron till representationens församlade medlemmar vid ett riksmötes början, och som innebär en inledning till representationens öfverläggningar. Trontalet angifver landets politiska ställning och är att betrakta såsom ett program i afseende på den politik, som regeringen följt, och de frågor, som på grund deraf förtjena att blifva föremål för representationens öfverläggningar. Det motsvaras på sina ställen af en svars-adress (se Adress 3) från representationens eller hvardera kammarens sida. Bruket af trontal har till de flesta stater hemtats från England. Parlamentet plägar der, enligt ett från äldre tider brukligt ceremoniel, af monarken sjelf (eller genom honom dertill utsedd person) i öfverhuset, vid hvars skrank underhusets medlemmar infinna sig, öppnas genom uppläsning af ett af kabinettet utarbetadt trontal, ett politiskt aktstycke, som derpå föredrages i båda husen och framkallar svarsadresser, i hvilka uttryckas de känslor, med hvilka, man möter kabinettet. I främmande lands grundlagar finnes i allmänhet ej något stadgadt angående förfarande vid riksmötets öppnande med dertill hörande trontal, men konungens initiativ innebär rätt att på detta sätt öppna öfverläggningarna. I Sverige har förfarandet sedan långt tillbaka varit grundlagsbestämdt. I Sveriges första riksdagsordning (af 1617) var ceremonielet vid riksdags öppnande bestämdt, och derstädes omförmäles, att konungen skulle helsa riksdagen och dermed öfverantvarda »punkterna ständerna att berådslå». Från denna föreskrift härstammar den praxis, som tog form i bestämmelsen uti 1723 års R. O. § 12, som innehöll detaljerade föreskrifter om det ceremoniel, hvilket ännu till sina hufvuddrag gäller. Grundlagen har inskränkt bestämmelsen härom till att stadga, att på den för riksdagens öppnande kungjorda tiden riksdagsmännen skola sammankomma på rikssalen, der konungen eller, då han så för godt finner, statsministern eller annan statsrådsledamot för ordet. I öfverensstämmelse härmed hålles ett helsningstal (trontal), hvilket plägar inledas med antydan om de vigtigaste angelägenheter, som påkalla riksdagens uppmärksamhet, och hvilket afslutas dermed att konungen förklarar riksdagen öppnad. Derjämte åligger konungen att göra riksdagen vissa meddelanden, olika alltefter som den samlade riksdagen är lagtima eller urtima. Vid den förra meddelas berättelse om hvad sig i rikets styrelse tilldragit, sedan nästföregående lagtima riksdag sammanträdt, samt proposition angående statsverkets tillstånd och behof; via den senare kungöres anledningen till riksdagens sammankallande jämte de förslag, som skola blifva föremål för riksdagens öfverläggning. Då konungen sålunda öppnat riksdagen, hafva, kamrarnas talmän att vid samma tillfälle framföra till konungen i kamrarnas namn deras undersåtliga vördnad. Genom denna bestämmelse i förening med förbudet (R. O. § 53) emot allt slags öfverläggning af riksdag eller kammare i konungens närvaro är möjlighet afskuren att tillvägabringa några politiska svarsadresser från kamrarna. Konungens helsningstal är nämligen redan besvaradt genom de tal, i hvilka de uttryckt sin vördnad, och det blir ej ens föredraget i kamrarna. I Norges grundlag (§ 74), som i detta afseende, likasom i ej få andra, bildats efter Sveriges, är stadgadt, att konungen eller den han dertill beskickar, skall, sedan stortinget konstituerats, öppna dess förhandlingar med ett tal, hvari han underrättar det om rikets tillstånd och de föremål, på hvilka han i synnerhet vill fästa stortingets uppmärksamhet. Detta tal plägar utan diskussion biläggas protokollet. H. L. R.