Vámbéry

Vámbéry [va'mberj], Armin (Hermann), ungersk resande och orientalist, född af judiska föräldrar d. 19 Mars 1832 i Szerdahely (på ön Schütt i Donau i komitatet Pressburg), sattes först i skräddarelära, men visade derunder håg och fallenhet för språk. Sedan han under tryckande näringsbekymmer studerat i Pressburg och Wien, kom han 1854 till Konstantinopel, der han uppehöll sig såsom undervisare i europeiska språk i ansedda turkiska familjer, studerade orientaliska språk, anslöt sig skenbart till Islam och lärde sig tala turkiska som en infödd. Under åren 1861--64 företog han såsom muhammedansk dervisch vidsträckta resor i Persien och Central-Asien, och hans lifliga skildringar från dessa till en del ej förut af européer besökta trakter hafva öfversatts till de flesta europeiska språk (äfven svenska och turkiska), men hafva också, väl ej utan all grund, angripits såsom opålitliga och delvis uppdiktade. Återkommen till Ungern, blef han, efter att hafva öfvergått till calvinska läran, professor i orientaliska språk i Budapest. Under de senaste åren har han dels som politisk skriftställare, dels med föredrag i Ungern och England sökt skapa en stark opinion mot Rysslands framträngande i Central-Asien. Hans förnämsta arbeten äro: Deutsch-türk. taschenwörterbuch (1858) Abuschka, tschagataisches wörterbuch (1865), Cagataische sprachstudien (1867), Uigurische sprachmonumente (1870), Etymologisches wörterbuch der turko-tatarischen sprachen (1878) Die Scheibaniade, ösbeg. heldendicht (text och öfvers. 1885), Reise in Mittelasien (1865; 2:dra uppl. 1873), Wanderungen und erlebnisse in Persien (1867), Geschichte Bocharas oder Transoxaniens (2 bd, 1872), Gesammelte politische schriften (1873), Der Islam im 19. jahrh. (1875), Die primitive cultur des turko-tatarischen volkes (1879), Der ursprung der magyaren (1882), Das türkenvolk (1885), Coming struggle for India (1885). Flere af V:s arbeten äro öfversatta på svenska. H. A.