Varuna

Varuna (Sanskr. Varunas, -nah, -no), Ind. mytol., är en indisk gudomlighet, som till sitt ursprungliga väsende är särdeles oklar. Det sannolikaste är väl, att denne ursprunglige naturgud betecknade den vida rymden, himlarymden, hvarpå den sannolikaste etymologien torde häntyda: Sanskr. uru-, »bred», »vid», Grek. [eyry-s], »bred». Dermed faller ej sammanställningen med Grek. [Oyranos] (Uranus), som i sina olika dialektformer förutsätter ett rotstadium [(o)ofor-]. En äldre och ursprungligare himmelsgud var sannolikt Dyaus, som dock redan tidigt fått träda tillbaka för den grupp af himmelsgudar, som äro sammanfattade i benämningen Adityas (Aditis söner), och hvilkas främste representanter äro Varuna och Mitra. Det är antagligt, att dessa båda dubbelgudar, som i de vediska hymnerna oftast åkallas tillsammans, äro personifikationer af himlahvalfvet, så att V. ursprungligen var den stjernbeströdda natthimlen, Mitra dagen. Emellertid var V., åtminstone under en längre period, den mest framträdande, den mäktigaste af de gudomligheter, som den indiska fantasien skapat, och tillika den, som har minst qvar af natursymboliska drag. I stället är hans personlighet af mera etisk art: han är den outgrundlige, bakom himlaföreteelserna liggande, ljuset och regnet reglerande, all vise herskaren, som just till följd af sina outgrundliga planer ofta för den hinduiska fantasien tedde sig som en farlig makt, hvars dunkla inflytanden det gällde att med bön och offer göra sig nyttiga. Specielt som en beherskare af regnet uppfattades han rent af som ond demon, för den händelse han undanhöll det, då det var efterlängtadt. Han är sålunda från denna föreställning identisk med Vrtra (regndemonen eller regndemonerna), som håller regn-korna instängda i molnberget. Men Vrtras ständige fiende och bekämpare är Indra, den stridbare blixtljungaren, som splittrar molnberget och befriar regn-korna, d. v. s. framkallar det välsignelsebringande regnet, och derigenom är det hinduiska folkets välgörare. Det är möjligt, att det är denna föreställning, som på Varunas bekostnad bragte Indra till den höjd han innehar i det rigvediska panteon såsom den kraftigaste, stridbaraste, mest omtyckte och i Veda mest åkallade personligheten. Möjligt är också, att Indra tillhörde stammar eller folkklasser, som med växande betydelse i förhållande till Varuna-dyrkarna också bragte Indra-dyrkan till den höjd den har i Veda. Säkert är, att V. småningom, särskildt med Indras upphöjelse, allt mer sjunker i makt och betydelse, ett fall, som tydligen kan spåras i Rigveda. I efter-vedisk tid har också V. sjunkit ned till vattengudomlighet, hafsgud, en karakter, som utvecklat sig ur hans befogenhet i Veda såsom det himmelska regnets och deraf vattnets beherskare i allmänhet. K. F. J.