Verglas [värgla'], Fr. (af verre, glas, och glace, is), isbark, glatt-is (T. glatteis), meteor., kallas en vanligen mycket glatt, nästan glasliknande bark eller hinna af is, som bekläder träd, husväggar, vägar, marken o. s. v., och som bildas ur ett kallt, ofta snö- eller isblandadt regn, hvilket vid nedfallandet fryser. Detta regn är ofta öfverkyldt, d. v. s. afkyldt under isens smaltpunkt, hvaraf den hastiga frysningen förklaras. Är regnet blandadt med mer eller mindre hvassa iskristaller, benämnes det is-slagg. Dylik is-slagg, drifven af blåsten, kännes ganska hvass, nästan pinsam, då den träffar obetäckta delar af huden, och den bildar på vindsidan af alla föremål, t. o. m. den resandes kläder, en tämligen tjock bark af is. Häraf förklaras hvarför det kalla isblandade regnet (is-slaggen) ofta förvexlas med den derur bildade isbarken. N. E-m.
Nordisk familjebok · första upplagan
Verglas
Ämne: Meteorologi och väder · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 603 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗