Verrocchio

Verrocchio [-å'ckiå], Andrea, italiensk bildhuggare och målare, f. i Florens 1435, d. i Venezia 1488, var Donatellos mest betydande efterföljare och utmärkte sig för öfrigt som guldsmed, musiker och matematiker. Inom bildhuggeriet, som var hans förnämsta konstart, arbetade han dessutom i alla material, i silfver och guld, brons och marmor, terracotta och trä. På grund af sin lust att intränga i alla arter af bildande konst, såväl teoretiskt som i deras tekniska metoder, lade han sig äfven på måleri, dock mest som lärare. Hvad hans stil beträffar, egde han ingen egentlig fantasilyftning och uppfinningsförmåga, men utarbetade sina bilder sorgfälligt och gaf dem en manlig karakter. Äfven i måleriet är hans framställning skarp och plastisk, duktig, men något stel och i draperiet småveckig. Af hans skulpturarbeten märkes först en bronsstatyett af en genius, som trycker en delfin intill sig (på ett vattensprång i gården till Pal. vecchio, en af hans älskvärdaste bilder), vidare David som yngling, med Goliats hufvud (1476, i Bargelio i Florens), i dragen påminnande om Lionardos typ, slutligen en relief, som återgifver Francesco Tornabuonis gemål på sin dödsbädd (i Bargelio), med kraftig skildring af sorgen hos hennes anhöriga och rörande uttryck hos den döende. Främst framstår han som mästare i sin kolossala ryttarestaty af Venezias fältherre Colleoni (börjad 1479, färdig först efter hans död, upprest framför kyrkan S. Giovanni e Paolo i Venezia), den moderna konstens andra ryttarebild efter Donatellos Gattamelata i Padua, som V. dock öfverträffar genom rörelsens öfverväldigande kraft och trotset i karakteren. För domen i Pistoja utförde han tillsammans med bildhuggaren Lorenzetto kardinal Forteguerras grafvård (efter 1473); Lorenzetto formade den dödes bild, V. en relief, en storartad Kristus omsväfvad af änglar. Till hans bästa tid hör Tomas, som undersöker Frälsarens sår (i en nisch utanpå kyrkan Or San Michele i Florens), väldig i uttrycket och af en viss kraftig skönhet. Slutligen märkes ett par arbeten af honom i South Kensington i London, nämligen ett krucifix i terracotta, utmärkt i framställningen af det upphörda lidandet, samt en byst af Kristus med egendomligt uttryck af smärta. Man kan icke med full säkerhet tillskrifva honom mer än en tafla, näml. Kristi dop (målad för S. Salvi, nära Florens, nu i denna stads akademi). Johannes och Kristus äro karakteristiska figurer. Vid deras sida knäfalla två änglar, af hvilka den ene utmärker sig för sitt särskilda behag i typ och rörelse samt äfven i behandling. Också berättar Vasari, att den ene af dessa änglar är utförd af V:s store lärjunge Lionardo da Vinci. C. R. N.