Sida 322
Wernher der Gartener ...
den andra sidan mellan de båda utvecklade ståndarna. Ståndaresträngarna äro framskjutande. Undantagsvis finnas 3 eller 4 ståndare. Stiftet är ensamt, utdraget, med rundadt, helt märke. Kapseln är plattad på sidorna, urnupen, med smal skiljevägg, öppnande sig med 2 eller 4 springor, genom hvilka de många fröna uttränga. Till den svenska floran höra 19 arter, hvilka hafva gruppvis olika anordning af blomställningarna, i form af antingen ax eller klasar i toppen af stjelken och grenarna eller ock från vinklarna af bladen, hvilka äro motsatta eller kransställda. Flere arter hafva ensamma, skaftade eller oskaftade blommor i bladvecken. Slägtet har representanter på de flesta slags lokaler, på torra backar, odlade ställen, i bäckar och rännilar, vid sjö- och hafsstränder ända till högt upp på fjällen. De flesta hafva vackert blå blommor, och såsom mest bekanta kunna nämnas V. chamaedrys L., te-ärenpris, som har 2-sidigt hårig stjelk och vackra, klart blåblommiga klasar ur vecken af de aflångt hjertlika bladen, hvilka användas såsom ersättningsmedel för kinesiskt te eller till förfalskning af dylikt, samt V. offtcinalis L., äkta ärenpris, som är öfverallt finluden och har klasar med blekblå blommor ur de ovala bladens veck. Denna art har förr varit officinel i Sverige och begagnas ännu i andra land i medicinen. Många andra arter äro allmänna och växa såsom ogräs i köksväxtland. O. T. S.
Veronica, den heliga, och Veronicaduken. Se Kristusbilder, sp. 73-74. Jfr K. Pearson: »Die Fronica, ein beitrag zur geschichte des Christusbildes» etc. (1887).
Werra, en af Wesers källfloder, förr betraktad som dess öfre lopp, har sina källor på Thüringerwald på 812 m. höjd i Sachsen-Meiningen. Floden flyter mot v. och n. v. längs Thüringerwalds sydvestra gräns genom Sachsen-Meiningen och Sachsen-Weimar-Eisenach, upptager inom Hessen-Nassaus gräns Ulster fr. v., får derefter en nordöstlig riktning till Sachsen-Weimar-Eisenachs norra gräns, återtager der nordvestlig riktning och förenar sig vid Münden med Fulda, hvarefter den förenade floden antager namnet Weser. Längden utgör 280 km., deraf 57 km. äro segelbara för mindre fartyg.
Werre (Westfaliska l. Lippiska Werra), biflod fr. v. till Weser, uppstår i furstendömet Lippe ö. om Teutoburgerwald, flyter mot n. v. förbi Detmold och Herford, derefter mot n. ö. och, förenar sig vid Rehme med Weser. Längd 90 km. En af dess bifloder, Else, står jämväl i förbindelse med Ems' biflod Haase (bifurkation).
Verres, Cajus, romare, bekant för sin godtyckliga och hänsynslösa framfart på Sicilien. Om hans lefnad ega vi kännedom nästan uteslutande genom hans anklagare M. Ciceros -- väl något färglagda -- framställningar. I det medborgerliga kriget öfvergick han till Sullas parti. Åren 80 och 79 f. Kr. var han legat och sedermera questor hos Cn. Dolabella å Cicilien och gjorde sig illa känd genom utpressningar. År 74 var han stadspretor i Rom och 73--71 propretor på Sicilien. Denna ställning begagnade han till att på allt sätt utplundra provinsen och misshandla dess innebyggare för att tillfredsställa sitt maktbegär, sin njutningslystnad och sin rofgirighet. Särskildt bekant var hans ifver att samla konstskatter, hvilka oftast åtkommos på orättfärdigt sätt. Sedan V. kommit tillbaka till Rom, förmådde sicilianerna M. Cicero, hvilken gjort sig fördelaktigt känd såsom qvestor på ön, att åtaga sig deras sak och anklaga V. för hans utpressningar. Trots starka bemödanden från V:s förnäma slägtingars och gynnares sida och ehuru han till försvarare fick den store talaren Hortensius, bragte Cicero genom sin ihärdighet och skicklighet saken derhän att V. redan efter de första rättegångsförhandlingarna gick i frivillig landsflykt, hvilken sedan stadfästes af domstolen, som tillika dömde honom att utgifva skadeersättning. Af talen mot V. hölls blott ett förberedande och en första actio; den senare, till hvilken Cicero på Sicilien samlat ett rikt material, utarbetades efter rättegången och har särskildt värde genom sitt kulturhistoriska och antiqvariska innehåll. R. Tdh.
Verria l. Veria (Turk. Karaferja), stad i turkiska vilajetet Saloniki, vid foten af det 1,600 m. höga Doxa, forngrekernas sagoberömda Bermios. Omkr. 10,000 innev. V. är forntidens Beroea (se d. o.).
Verrier, Le. Se Leverrier.
Verrius Flaccus, Marcus, romersk frigifven, lärare för kejsar Augustus' dottersöner, dog vid hög ålder under Tiberius, hvarefter en bildstod upprestes till hans ära på torget i Praeneste, der han låtit uppställa af honom ordnade fasti (se d. o.). Han var en ifrig fornforskare och författade, utom Res memoria dignae (Minnesvärda saker) och De ortographia, ett vidlyftigt lexikon De verborum significatu (Om ordens betydelse), hvari han i alfabetisk uppställning meddelade ordförklaringar och uppgifter af språkligt och historisk-antiqvariskt innehåll. Författarens vidtomfattande insigter och bekantskap med den äldre literaturen, särskildt Varros skrifter, förlänade utan tvifvel högt värde åt hans verk, hvilket måste hafva innehållit ett synnerligen rikt material. Tyvärr har arbetet gått förloradt, och utom några lösryckta bitar finnes af detsamma qvar endast det sedermera af Festus (se denne) författade utdraget. R. Tdh.
Verro (Estn. Vörro), stad i ryska guvern. Livland, på norra stranden af Tamula-sjön, som genom Voo har aflopp till Pleskovska sjön. Omkr. 2,700 innev. Staden anlades 1784 på Katarina II:s befallning vid det gamla tyska biskopssätet Kirrumpä. V. är hufvudort i Verrokretsen, som omfattar 9 socknar, och hvars landtbefolkning är estnisk-talande.
Verrocchio [-å'ckiå], Andrea, italiensk bildhuggare och målare, f. i Florens 1435, d. i Venezia 1488, var Donatellos mest betydande efterföljare och utmärkte sig för öfrigt som guldsmed, musiker och matematiker. Inom bildhuggeriet, som var hans förnämsta konstart, arbetade han dessutom i alla material, i silfver och guld, brons och marmor, terracotta och trä.
Källa: Project Runeberg ·
