Visbur

Visbur (Isl. Visburr), Nord. sagohist., var enligt Snorres framställning i Ynglingasagan en svensk konung, son af Vanlande. Sedan han förskjutit sin gemål och sina båda söner med henne, Gisl (»skidstaf») och Öndurr (»skida»), kommo desse vid 12 och 13 års ålder för att af V. utkräfva moderns giftorätt. Då denne afslog deras begäran, anlitade de mot honom trolleri och samlade folk, med hvars tillhjelp de brände sin fader inne. Denna Snorres berättelse stöder sig ytterst på en af Snorre säkerligen i många afseenden missuppfattad strof i den norske hofskalden Tjodulfs (se denne) genealogiska qväde »Ynglingatal». Sagan om V. (ordet betyder »vis son») är utan tvifvel från början identisk med den snarlika om hans fader, Vanlande (d. v. s. »vanernas landsman»), som ihjeltrollas af sin finska gemål Drifva, dotter af Snö, liksom ock med en tredje version af samma historia, den om V:s sonsons sonsons son Agne (se denne), hvilken till följd af trolldom bringas om lifvet af sin finska hustru Skjalf (»darrning»), dotter af Froste (»frost»). Till grund för Vanlande-Visbur-Agne-sagan ligger troligen en gammal, äfven i Eddadikterna »Skirnismál» och »Fjölsvinnsmål» behandlad myt om huruledes den från vanernas land komne solguden Freyr befryndar sig med frostgudomligheterna, men genom denna förbindelse till sist föranleder sin egen död. Se vidare A. Noreen: »Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal» (i »Upsalastudier tillegnade Sophus Bugge», 1892). -- Dramatiskt har Visburs saga behandlats af Stagnelius och Ling. Ad. N-n.